Andra tider.....

Igår skrev jag om att min äldste son nyss fyllt 15 år. Kan inte undgå att tänka på hur det var
när min kära mamma fyllde 15 år.


Det var hösten 1944, en knapp månad innan mamma skulle fylla 15. Hon sa adjö till sin familj och sina vänner, satte sig på tåget och åkte de cirka 25 milen från sin hemort i Värmland med slutstation Göteborg.

Där hade hon fått arbete hos en familj bestående av mamma, pappa och en son på ca 6 år. Båda föräldrarna arbetade som lärare. Min mammas uppgift vara att ta hand om hemmet, laga mat, städa osv samt att passa sonen i familjen. När familjen hade gäster fick mamma laga mat och hjälpa till.

Mamma arbetade alla dagar i veckan och hade bara 1/2 dag ledigt varje vecka.

Hennes lön var 60 kr/ månad- mat och rum ingick.

Familjen hon var hos hade sommarbarn och även med detta fick mamma hjälpa till.

Någon gång per år fick hon biljetter hem så att hon kunde åka hem och hälsa på.

Att ringa var en sak för sig, inte alls som idag. När mamma ville ringa hem så fick hon först skriva ett brev hem när hon skulle ringa- dag och klockslag, sen gick hon till en telegraf i Göteborg och kunde där ringa sitt samtal. Samtidigt var någon i hennes familj på plats hos telegrafen på mammas hemort och kunde svara där. Likadant var det förstås om de där hemma ville ringa till mamma. Om man inte hade bestämt tid och klockslag utan telegrafen fick hämta en- ja, då kostade det extra. Inte fick man prata hur länge som helst heller. 1 period motsvarade 3 minuter och 3 perioder 10 minuter. Var man inte klar så bröts samtalet ändå.

I området som mamma jobbade i, där bodde det flera lärarfamiljer och alla hade de hemhjälp. Mamma blev bekant med andra hemhjälper när de var ute med barnen på dagarna. Särskilt en flicka blev hon vän med.

Sommaren- 47 när mamma och hennes nyfunna väninna var lediga så cyklade de till Kungshamn för att semestra där några dagar tillsammans. De skulle sen vidare upp till mammas hemort i Värmland- 25 mil sammanlagt- per cykel. De tältade på vägen upp och tog sen tåget tillbaka ner till Göteborg igen och sitt arbete.

Denna mammas nyfunna vännina visade sig vara kusin till en speciell ung man som också fanns på plats i Kungshamn denna sommar 1947. Ja, det är naturligtvis min pappa jag talar om. Så den sommaren träffades min mamma och pappa, knappt 17 och 18 år gamla. Sen dess var det dom två. År 1952 så gifte de sig och levde tillsammans i nästan 49 år, till våren 2001 då min kära mamma dog. 4 barn fick de och 11 barnbarn.

Tänk ändå vilken skillnad mot hur dagens 15-åringar har det. Jag tänker på hur mamma åkte de många milen hemifrån för att arbeta och vilket arbete hon hade med att sköta om ett stort hushåll och ett barn hela dagarna. Jag undrar hur många av dagens 15-åringar som skulle gått med på det eller klarat det ?

Nu är mamma borta och jag saknar henne mycket, men tänker på vilken fantastisk kvinna och mamma hon var. Vilken tur jag hade som fick just henne som mamma och jag hoppas och tror att jag fått ärva lite av hennes styrka.

Ja, det var verkligen andra tider då min mamma var 15 år i en tid inte alltför långt borta.....