Sommar sommar sommar...

Hej, ville bara tala om att jag är tillbaka nu igen. Har varit bortrest och vart rätt trött det sista så har inte blivit skrivet något här på ett litet tag.

Var i Strängnäs med barnen och min pappa en helg, sen så åkte vi bara hem och vände i princip (tvättade lite kläder och packade om lite och så) och sen så åkte vi med pappa till Göteborg där vi var en vecka ungefär. Härligt. Saknar Göteborg ibland. Och speciellt havet (och pappa). Vi var ute på Hönö en dag, det var jättehärligt, kändes som om man var utomlands lite nästan. Sol, hav, räkor och båtar i massor. Bara doften av hav är speciell för en som är uppvuxen med närheten (relativt nära i alla fall) till havet.

Var på Allum (stort köpcenter) i Partille en dag och min dotters kommentar var att "jag tycker att det är bättre hemma". Tror hon menade att det är lite lugnare hemma, närmaste köpcenter här ligger cirka en timmes bilresa härifrån, lite större affärer som typ KappAhl, Lindex, H&M, JC, Team Sportia och Jysk som exempel finns visserligen ca 3,5 mil härifrån men inte är det stort precis, inte i jämförelse med Götet i alla fall.

Nä, jag tycker nog också att det är rätt skönt hemma i lugnet men denna gången kändes det inte på samma sätt att komma hem igen. Dels så är inte de stora killarna hemma så det blir tysy och tomt men framförallt så är inte syrran kvar i huset intill längre. Hon flyttade ju för ett par veckor sedan ca 40 mil härifrån och det är så himla tomt efter henne här. De nya grannarna har inte heller flyttat in på allvar ännu, de håller på att greja i huset så det är rätt tomt där emellanåt ibland.

Fast så är ju livet, det är i ständig förändring. Barnen blir äldre och prövar sina vingar och själv får man anpassa sig därefter. Fast jag har en del att göra i sommar. Måste fixa lite på huset som att måla vindskivor, måla kanterna runt fönster + olja in trappor ute och så har jag tänkt att måla om en byrå. Plus trädgårdens alla måsten så jag är inte sysslolös precis. Men allt tar sin lilla tid för mig eftersom jag är så trött ofta så jag får dela upp det hela lite, ta lite då och då helt enkelt.

Hade tänkt att gå ner och ta en glass med ungarna (de två som är kvar hemma) idag (de har börjat sälja mjukglass i en affär här- wow) men naturligtvis så regnar det. Fast ungarna bryr sig nog inte om det så får se om vi kanske cyklar ner när/ om det håller upp lite. Jag tycker ju annars som sk "vuxen" som jag är att glass smakar godast om det är soligt och varmt ute men man får väl improvisera lite.

Annars så ska jag tvätta och greja lite i helgen, barnen (de yngsta) ska till sin pappa på söndag och vara borta i 3 veckor- buu. Måste packa och greja så allt är klart till på söndag. Fast jag ska passa på när de är iväg att fixa och dona lite här hemma av allt det som ska göras. Hoppas det blir lite varmare och finare väder bara. I ala fall uppehåll så att man kan måla så att inte färgen bara rinner iväg.

Nä, nu måste jag nog ta tag i lite här, har en maskin tvätt att hänga upp till att börja med, kanske cyklar vi ner till stan och tar en glass- vi får se. Tittar in snart igen. Ha´t bra så länge alla- kram kram.....

I'm back...

Nu är jag tillbaka ute i cyberrymden igen. Har haft virus på datorn så jag kunde inte gå ut på Internet, men nu har en vän fixat det (förhoppningsvis) så nu är jag tillbaks igen. Vädret har varit underbart de sista dagarna, förutom igår och idag då. Men det hör ju nästan till att det ska vara dåligt väder på Valborg och 1 maj.

I tisdags var jag på Öppet hus på gymnasiet här på orten, näst äldsta grabben går ju i åttan nu och vi var där och kollade runt lite vilka program som finns och så. Just nu är det Industriprogrammet som lockar honom, vilket jag tror skulle passa honom bra. Men först ska han ju klara av nian.

Jag tycker inte om att de om tre år ska höja kraven så att man måste ha godkänt i minst åtta ämnen för att kunna komma in på ett gymnasieprogram. Redan idag när kravet "bara" är att man ska ha godkänt i matte, svenska och engelska för att komma in på gymnasiet så har en fjärdel av eleverna som går ut nian inte godkänt i ett eller flera av de tre basämnena som man måste ha godkänt i. Hur ska de då kunna klara av att få godkänt i minst åtta ämnen? Jag bara undrar.

Var idag med syrran och hennes flickor och "gjorde stan". Var bla på Överskottsbolaget och där fastnar det alltid något i nävarna.

Såg på "Talang" på fyran, vilken blandning. Några är verkligen jätteduktiga, andra nästan skäms man åt å deras vägnar och undrar varför de ställer upp och skämmer ut sig i TV egentligen. Fast i det stora hela så finns det verkligen många talangfulla och riktigt duktiga människor runt om i vårt avlånga land. Ska bli spännande att se vem som vinner det hela.

Nu strax är det dags att sova, så godnatt snart och sov gott...

Tisdag...

Igår var jag på utvecklingssamtal igen, känns som om man springer på sånt jämt ibland. Var sen o solade och köpte mig ett par nya skor o ett linne. Skorna var rätt billiga och det är kul med nåt nytt ibland, speciellt på våren tycker jag. Blir annars mest nya kläder, är lite dålig på att köpa nya skor. Känns på något sätt mer roligt att köpa kläder för mig. Skulle så gärna vilja ha ett par högklackade snygga skor men jag kan bara inte gå med det så det blir alltid ett par låga eller möjligtvis med en liten klack på. Handlade lite mat och cyklade sen och hämtade dottern min i skolan.

Min yngste grabb blev glad för äntligen kom hans tvålmassa som han beställt. Hans faster gör egna tvålar och säljer ibland och han tyckte att det såg kul ut så han ska testa att göra det. Han ska vara med henne och se hur man gör i början. Det är kul om de har lite att pyssla med.

Min näst äldste son var ute och grejade i trädgården lite, han är duktig. Han är starkare än vad jag är så det är bra att han kan hjälpa mig med vissa saker. Har tex försökt att få bort en gammal stubbe som stod mitt i gräsmattan och irriterade mig, den tog han bort förra året. Visst, lite slit var det, men det skrämmer inte honom. Han har kommit på att han vill jobba med kroppen, inte sitta på ett kontor eller så och det tror jag skulle passa honom bra.

Gick och lade mig tidigt för en gångs skull, var så trött så lika bra. Sov faktiskt hela natten också, länge sen sist. Idag ska jag försöka att plugga lite mer teori, måste också hjälpa barnen med läxor, men ska se om jag kan sätta mig ute en stund med en kopp te först innan alla kommer hem från skolan med buller och bång. Dottern skulle ha med en kompis hem också efter skolan idag. Hoppas att du också får tillfälle att njuta av dagen och det fina vädret en stund...

Problem...

Har ju två tonårskillar här hemma, det är ca tretton månader mellan dem. Den äldste som har åldern inne för att få sommarjobba i sommar är inte så jättepigg på det, den yngre som är ett år för ung för att få sommarjobba gråter för att han inte kan, han vill så gärna. Vad gör man? Byter personnummer på dem tillfälligt? Nej, det går ju inte.

Erbjöd den yngre att han kan få sommarjobba hos mig här hemma lite. Med hus och trädgård finns det alltid något som behöver fixas. Bara det att klippa gräset, behöver måla listerna runt fönstren, olja in trappor, rensa ogräs, trimma kanter, klippa häck, putsa fönster mm mm. Visst, det ger ju inte så mycket pengar, men ändå lite mer än om man inte gör något. Och okey, det är kanske inte heller så kul men det ger ju en liten liten slant i alla fall. Plus inte att förglömma, han får en väldigt glad och tacksam mamma som får tid och ork över till annat. Får se om han nappar på erbjudandet.

Här är i alla fall soligt och härligt väder idag, tyvärr har jag inte kommit ut något för mår inget vidare idag. Mår illa och kass i magen. Hoppas det är något snabbt övergående bara. Får ta en Alvedon, dricka lite och något lätt att äta kanske.

Hoppas jag orkar se "Miss Marple" ikväll på TV, hon är så skön den gumman. Finurlig och smart- en riktig krutgumma.

Nu ska jag vila lite och så får jag hoppas jag piggnar till lite snart. See you later...

Sol, sol, sol...

Idag är det underbart väder här i Småland, sol och skönt ute. Tycker denna tiden på året är den allra bästa (förutom sommaren då), just när det börjar bli varmare ute och man kan byta ut sin vinterjacka mot en tunnare och sina vinterkängor mot lättare skor - underbart. Nästan så man får vårkänslor, precis som fåglarna som sjunger utanför mitt sovrumsfönster klockan 4-5 på morgonen. Fast då är jag inte så glad på dem, annars är de fina de små fåglarna.

Annars har jag varit nere och solat idag på solariet, handlat lite mat och köpt en t-shirt till yngsta sonen och en jättesöt rosa/vit tunika med vita leggings till min lilla tjej. Kanske hon kan ha på avslutningen. Visst, det är bara april än, men tiden går fort och vips är det juni månad. Fast känner jag henne rätt så vill hon nog ha på sig det med en gång, hon tycker det ät jättekul att få nya kläder.

Näst äldste sonen håller på att ta ut och tvätta av utemöblerna, han är jätteduktig + att hans mamma (=jag) är jättetacksam för hjälpen.

Nu ska jag äta lite honungsmarinerade drumsticks (kycklingben), potatissallad och baguette. Kanske en kopp te ute sen på trappen eller på altan kanske? Sen får vi se vad kvällen bjuder på för något. Kanske lite TV-tittande eller plugga lite teori, kan nog inte bli för mycket pluggande av det tror jag för det är krångligt. Nej, nu väntar maten på mig, ses sen...

Kapten Röd...

Jag har egentligen inte samma musiksmak som mina tonårskillar här hemma. men dessa texter från Kapten Röd tycker jag är bra. Smakprov kommer här, tex:

Angående Botoxhysteri:

"Är det till lycka eller last

när ditt smile sitter fast?"

Angående vår tids sjuka smala ideal:

"Dom vill lära dig att bli smal utan att banta

med så mycket plast i kroppen att

dom går o panta".

Källa: Kapten Röd

wikipediaKapten_R

Gillar deras texter där de sjunger om att man duger som man är, man behöver inte fixas och operera sig osv, man är

"inte trasig, behöver inte fixas, åhnejnej,

Du kan sluta o leta det finns inga fel,

Du och jag tittar nog i olika speglar

för jag kan inte se vad du menar.

Annars måste dina speglar va skeva

för smala ting verkar bli breda".

som de sjunger i låten "Trasig".

Det bara snurrar i mitt huvud...

Igår var det soligt men kallt. Var på min andra teorilektion igår, fyra ungdomar och så jag, en gammal "kärring" på 39 år. I vissa sammanhang känner man sig ung men definitivt inte där. Läraren pratade om vägmärken, högerregeln och väjningsplikt bla. Om olika situationer, tex där en cyklist är inblandad och vem som har företräde i dessa situationer, cyklisten eller bilisten osv.

Och efter lektionen med all information och alla regler snurrande i huvudet, så funderade jag på när jag cyklade hem om jag kan cykla "riktigt" i trafiken. Visste du tex om att det vid övergångställen ibland tex finns särskilda markeringar som visar där man ska cykla över? Det visste inte jag. Jag har cyklat i 39 år (nåja, inte riktigt så länge kanske) och trodde faktiskt att jag kunde cykla, men nu visar det sig att jag missat en hel del. Kände mig osäker när jag cyklade hem. Cyklar jag på "rätt" sätt nu i trafiken? Och hur är det med gåendet? Kan jag "gå" på rätt sätt ute? Kanske behöver lektioner i det med? Annars får man väl dra täcket över huvudet och gömma sig eller kanske ta en kurs i det med.

Nä, inte så allvarligt menat men nog är teorin krånglig, jag tänker att detta klarar jag aldrig. Sitter man och tänker på allt detta när man kör tro? "Vem ska köra först här", "vad olika skyltar betyder" eller "om man får parkera på en viss plats" eller kommer det liksom naturligt när man väl börjar köra? Sitter det i ryggmärgen så att säga till slut? Får verkligen hoppas det, fast just nu snurrar det bara i huvudet av all information och alla fakta. En Alvedon nån, snälla...

Min torsdag...

Var iväg idag på tandreglering med sonen. Han är inte så jätteförtjust i att ha den men tänderna kommer nog att bli jättefina när det är klart, fast det tar tid och bågarna lossar titt som tätt så det blir ett evigt åkande fram och tillbaks dit ett tag.

Var sen och köpte en kostym till andre sonen. Kostym, skjorta, slips och finskor, han blev såå fin. Syntes allt en liten tår i mamsens öga. De är inga småkillar längre de två äldsta.

Kinamat till lunch och lite mer shopping när vi ändå var iväg. Bla en vårjacka (jeansjacka) till mig och lite småprylar till barnen. Hem sen och ta't lugnt, jobbigt att handla...

Hur mår den svenska skolan?

Var fjärde elev i Sverige går ut nian utan att ha godkänt i alla de tre basämnena, svenska, engelska och matematik. Den skrämmande siffran nämndes nyligen i ett TV-program om den svenska skolan. Vad beror det på?? Dåliga lärare? Omotiverade och slappa elever? För höga krav på eleverna? Eller en dålig svensk skola?

Ja, man kan nog inte svara att orsaken beror bara på det ena eller det andra. Så enkelt är det inte. Jag tror det beror på en rad olika saker med de ovan nämnda sakerna mer eller mindre inblandade.

Läste i en tidning (Höglandet Nu) där både intervjuade rektorer, lärare och elever trodde att det mest beror på eleven och inte på undervisningen om denne får godkänt eller ej. Jag tror att det är att skylla ifrån sig och skylla på eleven lite för mycket. Visst finns det struliga elever som skolkar mycket, visst finns det elever som är sjuka ofta och därför missar mycket och visst finns det elever som inte gör sina läxor, ja - som helt enkelt struntar i skolan. Men skolan har ändå ett visst ansvar anser jag i att så många elever inte når upp till målen för att få godkänt i basämnena.

"2 av 3 skolor kritiseras av Skolverket för att de inte lyckas förklara för sina elever vad de ska kunna. Många elever vet inte vad som krävs av dem för att de ska lyckas nå upp till ett visst betyg. Både elever och föräldrar har rätt att få veta vilka olika mål eleven ska nå upp till för att nå upp till de olika betygen enligt Skolverket."

(Källa: Text-TV)

Häri ligger nog en del av orsaken tror jag. Att eleven inte vet vad de ska göra för att nå upp till ett visst betyg. Och det måste väl ändå vara skolans fel i så fall, inte elevens? Jag har ju följt och följer mina fyra barns skolgång i många år nu och vad jag ser och inte tycker om är det stora ansvar som barnen får ta för sin egen undervisning redan från de allra första skolåren. De ska planera själva (med hjälp iofs av lärare) vad de ska göra och hur långt de ska göra bla i de olika ämnena tills ett speciellt datum. Och alla barn klarar inte det ansvaret, de är inte mogna för det. Inte ens mina stora grabbar i högstadiet är mogna för det, hur ska då min lilla tjej i ettan vara mogen för det???

Nej, att det finns brister i undervisningen, det tror jag visst att det finns på vissa håll och många håltimmar gör inte saken bättre. Samtidigt tror jag att det generellt är en tuffare miljö i dagens skolor samt att det ställs större krav på dagens elever än det gjordes på eleverna för bara ett par år sedan.

Jag är inte heller förtjust i dagens "pluggsamhälle" där man närmast måste läsa för att få ett jobb. Alla har inte ett sk "läshuvud", alla gillar inte att läsa och plugga och alla klarar inte av det. Förr i tiden kunde man få gå som lärling hos någon för att på så sätt lära sig jobbet och sedan få en anställning där. Det praktiska arbetet som det innebar tror jag fortfarande passar en del ungdomar bättre och vore något som jag tycker skulle praktiseras även i dag, för att på så sätt fånga upp alla de duktiga killar och tjejer som kanske annars har svårt att hävda sig och få visa vad de egentligen kan.

Sedan går det ju inte att komma ifrån att som förälder har man ett stort ansvar för sina barns skolgång, det är där det måste börja - hemma. Men ju äldre barnen blir ju större ansvar måste de själva ta och både de och föräldrarna måste få ett stort stöd ifrån skolans håll. Jag är ingen lärare och kan inte det de kan, men jag är mitt barns förälder och som sådan vill jag att mitt barn ska klara av sin skolgång på sitt bästa sätt. Därför krävs det av mitt barn- eleven, mig som förälder och av skolan att man samarbetar och enligt Skolverkets rapport ovan så verkar det som om det brister en del där. I kommunikationen emellan skola och elev, mellan elev och förälder och emellan skola och förälder.

Kanske det är där man ska börja? Att få till en öppnare och bättre kommunikation mellan skola och hem för att sedan se till att varje elev får det stöd och hjälp just han eller hon behöver för att klara av sin skolgång?

Ja, jag har med mitt äldsta barn i nionde klass, mitt yngsta barn i första klass och två barn där emellan många år kvar att se och uppleva skolan på nära håll som förälder. Ska bli spännande att se hur skolan utvecklas i framtiden och om skolorna tar till sig av Skolverkets kritik?

Gjorde stan osäker i fredags...

I fredags var vi i "stan", jag, min äldste grabb och min dotter. Åkte med bussen strax efter nio och åkte hem halv fem, så det var en heldag. Var nog inne i de flesta affärer och tittade och handlade en del. Mest hittade lilltjejen. Minst jag.

Hon är bara sju år (åtta i mars) min dotter men att prova kläder, det är hon en hejare på. En riktig liten mannekäng inne i provrummet. Kolla i spegeln, ett varv runt och gärna en lite pose också. Hujedamej, undrar hur det blir att handla kläder med henne när hon blir tonåring?

Ett par byxor, T-shirt, två nattlinnen, gympakläder och ett par skor på KappAhl blev det bla. Allt noga utvalt och provat av henne- med en sista godkänd koll av mamma. Än så länge kan man ju få vara med och påverka en del som tur är.

Till mig blev det bla kalligrafipennor (älskar att skriva) och en lila top.

Käkade pizza på lunchen. Innan dess gick vi till en juveleraraffär där dottern min tog hål i öronen. Hon har önskat sig det ett tag så nu gjorde vi det. Hon var så stolt efteråt. Gjorde "inte alls ont" och hon var spänd på om hennes kompisar i skolan skulle se det. Rosa små "pluppar"- jättesött.

Hon har väntat på att få ha örhängen så det blir spännade att kunna byta och variera sig sen. Men först ska dessa sitta i i sex veckor. Och jag ska nog köpa ett par gulliga örhängen till henne när hon slutar ettan till sommaren tror jag. Kanske ett par örhängen med Hello Kitty som hon älskar (och jag med)?? Tex dessa??

Jag var dötrött på kvällen. Somnade sött vid halv tolv och sov till strax efter åtta nästa morgon, vet inte när jag sov en hel natt sist. Brukar alltid vakna en två-tre gånger sisådär varje natt om jag nu mot förmodan lyckas somna alls. Jobbigt att shoppa alltså - men kul.....

Life is hard sometimes.....

Idag är en sån där dag då jag helst skulle vilja gå och lägga mig och dra täcket över huvudet. Är så trött, har ont i huvudet, mår illa, har fått tillbaka mina besvär + en massa tjafs med stora killen som gör en alldeles lipfärdig. Han vill ha en ny mobil men jag anser mig inte ha råd med det just nu. Jag säger "nej, ska tänka på det, osv"- men han tjatar ändå. Inte undra på att man har ont i huvudet. Han fick en ny, fin och dyr mobil för ett och ett halvt år sedan. Om det är fel på den kan jag förstå att han vill ha en ny, men att bara vilja ha? Jag vill också ha saker.

Och varför får man som förälder så dåligt samvete om/när man säger nej?? Varför känns det som om man sviker barnen, som om man är den jätte-elaka mamman som bara tänker på sig själv, fast det egentligen är tvärtom?? Tänk om bara barnen kunde fatta att man inte säger nej för att vara elak?? Ibland känns det som om de tror det. Att man gör allt för att vara så elak som möjligt.

Varför kan de inte förstå att man inte gör saker för att vara elak, men att man som förälder har ett ansvar över bla ekonomin i familjen? Att man tex som mamma vet att pengarna ska räcka så och så långt och gör de inte det, ja, då blir det matpengarna som det får dras in på? Att man bara vill dem väl och att jag skulle köpa hela världen till dem om jag hade råd? Men nu har jag inte det.

Det är inte roligt att få höra att "du litar ju inte på mig, jag får ju aldrig något, vi har en kass TV och en kass data osv", ja, allt är egentligen "kasst". Och jag som tycker att vi är så "rika", vi har tak över huvudet, kan äta oss mätta varje dag, kan köpa nya kläder då och då, vi har både TV och dator (om än inte de senaste modellerna) och vi är friska. Plus att barnen kan få något de önskat sig då och då. De har både x-box, psp, game-cub mm.

Nä, blir bara lessen och trött av att fundera mer.

Det är inte lätt alltid att vara en trött och ensam liten mamma mot en envis tonåring.....

Igår.....

...ringde barnens farmor. Vad är det för konstigt med det då? Jo, hon ringer ungefär, typ två gånger per år, så det hör inte till vanligheterna precis. Hon ringer den dagen då äldste killen fyller år (i september) och den dagen då näst äldste killen fyller år (i oktober). (De två yngsta träffar hon någon gång per år hos deras pappa).

Nu tycker ju jag personligen att året har ju 364 dagar till, varför kan hon inte ringa dem mer än en gång per år var? En gång hör de av sin farmor per år!! Jag har inte förbjudit henne att ringa, tvärtom. Även om jag inte har någon kontakt med min fd svärmor idag och även om jag är besviken och ledsen på henne så respekterar jag fortfarande henne. Av olika anledningar, men främst därför att hon är mina barns farmor och jag tycker en kontakt emellan dem är viktig.

Ena sonen har väl försökt skicka brev några gånger, men då man inte får något svar, ja- då tröttnar man till slut. Han sa häromdagen, "farmor tycker väl inte om mig helt enkelt". Ja, vad svarar man på det? Jag tror visst att hon tycker om sina barnbarn, men hennes stolthet och prestige tillåter inte henne att ta första steget och försöka hålla kontakt med sina barnbarn. Plus att hon tagit sin sons parti i skilsmässan, inte sett till sina barnbarns bästa i första hand.

Det känns som om det bara är de yngsta syskonen som bor hos sin pappa varannan vecka som liksom räknas för henne. Så känner de äldre barnen det. Bara för att deras pappa ville skiljas och bara för att de äldsta killarna valt att bo hela tiden hos mig, så ska väl inte de straffas för det??

Nej, det är alltid barnen som tar stryk i en skilsmässa och det är synd när vuxna människor tar parti för andra vuxna och inte i första hand ser till barnens bästa.

Jag skulle gärna se att farmor var en del av barnens liv, att hon brydde sig. Men jag kan inte göra mer. Men jag förstår också barnen när de säger att de inte tycker så mycket om sin farmor. Tyvärr.....

Idag för.....

...exakt fjorton år sedan blev jag mamma för andra gången i mitt liv. Och min förstfödde blev vid tretton och en halv månads ålder plötsligt "stor" då han blev storebror för första gången.

Det blev en lite kille, 3 590 gr vägde han. Förlossningen gick bra men direkt efter förlossningen sprang sköterskorna iväg med lillen för han hade fått navelsträngen runt halsen. Kvar var jag och min fd och fattade först inte vad som hände. Blev jätteoroliga. Men tack och lov kom de snart tillbaka med pojken och allt var bra med honom.

Han var nästan alltid glad redan som liten bebis, tror han föddes med ett leende på läpparna. Och han är fortfarande för det mesta en väldigt glad och social kille, om nu inte så liten längre. Tror till och med att han har vuxit förbi mig på längden.

Tänk vad fort åren går ändå. Först fick vi en välskapt och fin liten kille och nästan innan jag hunnit smälta det fick vi en välskapt och fin liten kille till. Tänk ändå hur två syskon, med exakt samma gener, förutsättningar och uppväxtmiljö kan bli så olika. Olika som natt och dag kan man nästan säga. Men det är ju faktiskt också det som också är så roligt, att man ser hur de blir olika personligheter, fast deras start i livet var under samma förutsättningar. Mina fyra barn är inte det andra syskonet likt, fyra alldeles egna och unika personer är de.

Idag är den lille killen på 3 590 gr inte så liten längre. Nu är han en stor kille, tonåring med massor av egen vilja och envishet. Men också mycket generositet, osjälviskhet och stor omtanke om sin mamma. Kanske beror det på vad vi gått igenom de sista åren, speciellt han och jag. När pappa svek honom så fick jag en extra stor roll i hans liv som jag kanske inte har behövt inta i mina andra barns liv på samma sätt.



Jag är stolt över dig min son, som trots din pappas svek och dumheter mot dig fortsätter att vara en sån fin kille. Som tänker på andra och vill deras bästa. Som har sin mamma och sin morfar som så goa vänner och som tänker så mycket på oss. Ibland är vi väl lite osams och sura på varann- du och jag, men för det mesta är vi goa vänner.

Jag älskar dig min son.....

Rena rama sjukstugan...

.. här hemma just nu känns det som. Äldste sonen har varit hemma nu i tre dagar med ont i halsen och förkylning. Näst äldste grabben var hos tandläkaren idag och drog ut en tand. Det tog en timme att dra ut en tand, den satt tydligen fast redit ordentligt. Så han är inte jätteglad här ikväll, det värker och gör ont. Det är inte lätt för honom att äta heller, det får bli soppa att äta. Han ska dessutom dra ut tre tänder till i nästa vecka. Han ska få tandställning, det är därför som han måste göra det.

Som om inte det räckte så ska han dessutom operera en tå som han har haft ont i länge imorgon bitti, stackarn. Sen får vi verkligen hoppas att det räcker för honom för ett tag sen.

Känns som om det bara blir en massa turer till tandläkaren och vårdcentralen just nu. Men men, så är ju livet ibland. Ibland är det ingenting och sen kommer allt på en gång. Ketchupeffekten kallas väl det? Du vet, man ska ta lite ketchup, det kommer inte nåt men sen plötsligt kommer hela flaskan ut på en gång.

Men det blir förhoppningsvis bra i slutänden, "ny" fin tå och efter tandställningen "nya" snygga tänder. Vicket leende han ska få då, grabben. Ny kille. Wow.

Tills dess får han stå ut gubben, med hjälp av nån alvedon ibland.

Jag tycker inte om söndagar.....

Till mamma / Till pappa

Tycker inte om söndagar: Det är dagen då barnen (de två yngsta) växlar sitt boende mellan mig och sin pappa. Nu har de precis varit här en vecka så idag åkte de till sin pappa igen. De kommer tillbaka om en vecka igen och då ska de vara här i tre veckor eftersom det är höstlov snart och det då är "min tur" att ha dem på höstlovet i år.

Tycker inte om söndagar: Antingen ska barnen iväg och då ska man ägna söndagen åt att tvätta kläder och packa så allt är klart till pappa kommer och hämtar dem. Alla eventuella lappar från skolan ska med så pappa också blir informerad, läxböckerna ska packas ner (de glömmer alltid nån), gympakläderna ska vara tvättade och nerpackade och barnens favvosaker får absolut inte glömmas. Plus att man vill att barnen städar upp efter sig, är hela och rena och matade innan de åker iväg. Stress, stress, stress.

Eller så kommer de. Med flera kassar med kläder (varav en del inte alltid är tvättat så mamma får ställa sig och tvätta det första hon gör när barnen kommer) som bara slängts ner, gympapåsar med kläder och handdukar som inte alltid packats upp (blött och äckligt+luktar inte gott=mer tvätt), lappar som ibland är inaktuella osv osv.

Min lilla tjej sa att "förut tyckte jag om söndagar men nu tycker jag inte om söndagar längre". Och min yngsta grabb sa att "när jag kommer hem till dig mamma, då känner jag att jag kommer hem, hos pappa känns det inte som att komma hem, bara som att hälsa på".

Jag kommer aldrig att vänja mig vid att bara bo och leva med barnen varannan vecka. Att varannan vecka inte veta vad de gör, hur de mår, att inte kunna trösta dem om de är ledsna, skratta med dem åt något roligt, inte veta hur de haft det under dagen i skolan, inte kunna hjälpa dem med sina läxor, att inte få krama dem på kvällen och säga gonatt eller väcka dem på morgonen och säga gomorron. Saker som för många är självklart.

Det känns som om man missar halva deras uppväxt pga deras pappas beslut att vilja skiljas. Sen kan jag inte förstå hur en förälder, som här en pappa, kan välja att inte leva med sina barn. Att man är så självisk så att man väljer att leva sitt liv- "jag först"- utan barnen och därmed väljer bort att leva sitt liv hela tiden med sina barn. Man missar så mycket av barnens uppväxt och det kommer jag nog aldrig att kunna förlåta honom för.....

Jag valde inte att skaffa barn för att sen inte få vara med dem hela tiden, inte få ta hand om dem. Min fd valde iom att han ville skiljas att inte leva hela tiden med sina barn, jag tvingades till det. Liksom barnen. Att de vill bo hos mamma hela tiden, det lyssnar inte pappa på. Nej, när själviskheten tar överhanden- då går känslan för andras vilja och önskan ur en.

Jag tycker inte om söndagar. Det är den dagen då man alltid blir lite extra påmind om hur ens liv har förändrats iom skilsmässan. Det är den dagen då man antingen säger hej eller hej då åt sina små älsklingar. Nä, jag säger som dottern min, jag tycker inte om söndagar längre.....

Så, godis eller inte??

Nå, tror ni det blev något godis?? Svaret är- ja, lite (se inlägg igår feeling blue). Till slut kom de igång med att börja städa. Allt blev väl inte klart men i alla fall mycket bättre. Speciellt mellankillen var jätteduktig. Han började med att röja undan allt skräp på golvet, sorterade ut vissa grejer och bar ut fyra kassar med skräp och sånt de inte ville ha längre. Sen sorterade han resten, la det snyggt i lådor och i bokhyllan, vek lite kläder, torkade ur fönsterbrädan, dammsög och moppade golvet. Till sist bäddade han rent i sin säng.

Nu ser man tom golvet (va, hade vi mattor på golvet), precis så som mamma vill ha. Jag bara vägrar att gå in och dammsuga där om man ska ägna halva dagen åt att plocka upp saker från golvet innan man kan ens börja tänka på att dammsuga. Hoppas att de håller det städat och fint nu.

Han var rolig efter att han hade städat. När mamma städar så är det inte så noga i fall man kommer och stökar till med en gång efteråt- men när man själv har städat- ja då minsann...Vi andra fick klara besked om att, om vi kom och stökade till nu blev det synd om oss. Tom ena katten fick höra det, "neeej Missy, inte upp i sängen nu, jag har ju precis bäddat rent". I vanliga fall (när mamma gjort det) så är det inte så noga. Det är bra när de själva får göra saker, då ser de hur mycket jobb det är och är mer försiktiga med att ställa till oreda igen.

Stora killen är inte redit klar men på god väg. Själv blir jag aldrig klar känns det som. Men det är ju så med hushållsarbete- man blir aldrig färdig- det är alltid något att göra i ett hem, speciellt med fyra ungar, två katter och ungarnas kompisar som härjar runt. Men man får vara tacksam att de kan härja runt- ingen självklarhet för alla. Så härja på ungar- men städa efter er snälla.....

Feeling blue.....

Känner mig lite "låg" idag.Säger åt barnen att städa på sina rum, killarna som delar rum skyller på varandra och äldsta killen säger bara "senare". Hjälper inte ens att mamma hotar med att det inte blir något gott ikväll annars. Tycker ju att de när de är 15, 14 (snart) och 10 år att de ska kunna städa sina rum själva till stor del. Även om, eller kanske i synnerhet därför att de är killar. Vill ju att de ska kunna klara sig själva när de blir vuxna och hemska tanke- att inte eventuella blivande fruar ska få göra allt eller det mesta hemma.

Får väl till viss del skylla mig själv då jag inte alltid orkat vara konsekvent- men idag har jag bestämt mig. Nu måste de skärpa sig. Gör dem ju bara en björntjänst om de inte får lära sig ta ansvar- även i en sådan liten struntsak kanske som städning.

Ibland tror jag att de tror att mamma tycker att det är så kul att städa- en hemlighet- det gör jag inte. Städar inte alls lika mycket som förr, då var jag en riktig pedant, men ibland när man inte kan plöja sig igenom dammtussarna längre (ironi alltså) måste ju dammsugaren fram. Nä, är väl inte så illa men kontentan av det hela är att; städar det gör jag inte för att det är så kul, utan för att det behövs.

Nu hör jag att killarna börjat städa. TACK. Sen ska jag och lilltjejen, när hon kommit hem från kalaset hon är på idag, städa tillsammans lite på vårt rum (vi delar rum, hon och jag). Kanske, kanske blir det något gott ikväll i alla fall- men det återstår att se- än är de inte klara på ett tag. Håller mig i bakgrunden så länge så får de hålla på, själv ska jag under tiden fixa lite mat- skinksnitchzel och hasselbackspotatis med sås och lite grönsaker ska det bli. En trevlig lördag önskar jag er..... Tror ni det blir något godis ikväll förresten?.....

Av barn och dårar får man höra sanningen.....

Sov inte så jättebra inatt så var av förklarliga skäl inte så jättepigg när klockan ringde strax innan sju imorse då jag skulle upp och väcka barnen.

När jag kommer ut i köket med sömndruckna ögon och håret på ända säger yngsta sonen; "mamma, du ser ut som döden". "Ehh, tack, eller- vadå"?? Vet att det finns vackrare syner på morgonen men, han behöver ju inte vara så ärlig- eller??

Nåväl, efter en dusch och lite smink tror jag det blev lite bättre. Cyklade ner på stan med lillan och köpte skor till henne och sen handlade vi mat och ingen blev skrämd- så jag såg nog inte så "död" ut längre.

Nu är det äntligen fredag igen och en hel helg ligger framför en- skönt. Imorgon ska lillan på kalas- kul för henne, vi andra får nöja oss med lite helgmys- dvs-dricka, godis, chips och kanske en bra film- inte dåligt det heller.

Underbara goa unge.....

till mamma
från .........

jag älskar dig

mamma 10000 kramar

Du är det bästa jag

har jag skulle inte klara

mig utan dig mamma

En lapp med dessa ord och två tecknade hjärtan på låg under min kudde när jag skulle gå och lägga mig igår kväll. Den var från min tio-årige son. Gissa om det värmde och rörde ett modershjärta. Ibland kan allt kännas jobbigt och svårt, speciellt när man är ensamstående. Hur ska man hinna och orka allt och räcka till för alla barnen undrar man många gånger- men när man får en lapp med dessa ord så känner man att man nog måste gjort nåt rätt i alla fall. Underbara goa unge- jag älskar dig med.....jättemycket.....

Jeansbekymmer.....

Stora killen behöver nya jeans så vi var nere på stan en sväng idag och kollade, men vi hittade ingenting. Fanns väl jeans iofs men inga som han gillade. Han vill gärna ha typ baggyjeans, sådana som är lite pösigare och lite "hängiga". Men det är ju modernt med stuprör nu egentligen så baggyjeans är inte så lätta att hitta i vanliga affärer.

Det var onekligen mycket lättare att handla kläder när han var liten, då kunde man bara köpa det som man själv tyckte var snyggt och bra och så var det ok med det. Nu är det inte lika lätt vill jag lova. Tycker jag att något är snyggt, ja, då tycker inte alltid han det.Tycker han något är bra, då gillar jag inte alltid siffrorna som står på prislappen. 1000:- spänn för ett par jeans tycker jag är väl mycket, men det tycker inte han. Man behöver ju inte bara ett par jeans kanske utan 2-3 och byta med och då går det bara inte att köpa så dyrt, inte när man är ensamstående med fyra barn. Jag har jag ju tre barn till som behöver nya kläder ibland också ju. Plus att man själv också kanske vill ha nått nytt ibland- men det får oftast komma i sista hand- om det blir några pengar över när alla andra fått sitt.

Men jag köper faktiskt nog ändå hellre något dyrt plagg ibland som han verkligen gillar och använder än något billigt som han inte gillar och som bara blir liggande. Vet hur det brukar bli. Man lär sig av erfarenheterna.

Får väl kolla på nätet sen om han hittar något. Han köpte ett par andra jeans på nätet som han gillar på http://www.streetwear.se/ så han kanske hittar något mer där.

Nu blir det lite film (hyrde två stycken) och mys-pys snart. Skönt med fredag. Ha en skön kväll.....