Home...

Västerås by night

Nu är jag här igen. Har varit uppe i Västerås och hälsat på syrran och hennes familj i deras nya hem dit dom flyttade i juni/juli. Kändes konstigt, vi som bott grannar i åtta år, nu är det fyrtio mil till henne och det tar ca fyra timmar att komma dit. Inte precis som att gå och knacka på dörren som man är van vid att kunna göra precis.

Det var kul att komma dit och vi hade roligt när vi var där jag och två av mina pojkar. Det känns bra att veta hur det ser ut hos den person man pratar med i telefon tycker jag, speciellt när det är så nära som ens syskon. Men det kändes lite konstigt att komma hem igen, lite tomt liksom. Har inte vant mig vid att det är nya grannar intill mig som man inte alls känner. Är van att se syrran och hennes familj där. Hoppas bara att de ska trivas i sin nya stad och i sitt nya hem och att det kommer att fungera bra för dem där, för allihopa i familjen.

Åkte tåg dit och hem, ditresan gick jättebra men hemresan var inte kul. Åkte X2000 från Norrköping till småland och det var inte kul. Blev åksjuk och illamående nästan genast när vi började åka och jag mådde pyton. Så pyton att jag spydde på sista tåget hem. Fy- hellre tre timmat med InterRail än en timma med X2000 säger jag bara. Nåja, nu är jag hemma i vardagen igen och snart börjar skolan och sommaren börjar att lida mot sitt slut. Allt börjar så sakta återgå till det normala igen med rutiner och bestämda tider.

Imorgon börjar äldsta sonen gymnasiet, spännande tycker nog både han och jag (kanske mest jag). Och på onsdag börjar näst äldsta grabben nian och det blir också spännande- han ska ju välja inriktning på gymnasiet i höst och skicka in ansökan i december. De yngsta börjar femman och tvåan nu, så det kommer nog att bli en tuff, stressig, innehållsrik, kul och lite kaotisk höst här hos mig tror jag- ungefär som vanligt alltså...

Sol och blommor...

Härligt väder och massor med sol har det varit de senaste dagarna. Har varit lite upptagen så har inte varit här inne och skrivit. Mycket i skolan nu i maj månad för barnen, speciellt för de stora killarna. Äldsta killen går ut nian nu snart och där är det mycket jobb nu inför slutbetygen. Hoppas, hoppas att han kommer in på det programmet som han vill läsa, nämligen Estet.

Var i måndags och köpte mattallrikar på IKEA. Svarta mattallrikar, djupa tallrikar, assietter och skålar, snyggt. Har aldrig haft "egna" tallrikar utan alltid fått "ärva" efter andra (inget fel i det iofs) men det är kul att bestämma själv vad man vill ha så jag är jätteglad för mina tallrikar.

Har köpt lite blommor till mina lådor och krukor också. Är så kul med blommor och det är alltid lika svårt att välja tycker jag, det är ju så mycket som är fint. Men jag vill inte ha för mycket att sköta för då blir det jobbigt istället för kul känner jag. Köpte kaskadpelargonier, petunior, lobelia och något annat som jag inte kommer ihåg vad det heter. Har satt lite frön också; luktärter, krasse, tagetes, morötter och rädisor, hoppas det blir nåt av det nu bara.

Hoppas kunna ta lite fina kort på mina blommor senare i sommar (om det nu blir nåt av dem) och visa, tills dess kommer lite kort på förra sommarens blommor.

Hur mår den svenska skolan?

Var fjärde elev i Sverige går ut nian utan att ha godkänt i alla de tre basämnena, svenska, engelska och matematik. Den skrämmande siffran nämndes nyligen i ett TV-program om den svenska skolan. Vad beror det på?? Dåliga lärare? Omotiverade och slappa elever? För höga krav på eleverna? Eller en dålig svensk skola?

Ja, man kan nog inte svara att orsaken beror bara på det ena eller det andra. Så enkelt är det inte. Jag tror det beror på en rad olika saker med de ovan nämnda sakerna mer eller mindre inblandade.

Läste i en tidning (Höglandet Nu) där både intervjuade rektorer, lärare och elever trodde att det mest beror på eleven och inte på undervisningen om denne får godkänt eller ej. Jag tror att det är att skylla ifrån sig och skylla på eleven lite för mycket. Visst finns det struliga elever som skolkar mycket, visst finns det elever som är sjuka ofta och därför missar mycket och visst finns det elever som inte gör sina läxor, ja - som helt enkelt struntar i skolan. Men skolan har ändå ett visst ansvar anser jag i att så många elever inte når upp till målen för att få godkänt i basämnena.

"2 av 3 skolor kritiseras av Skolverket för att de inte lyckas förklara för sina elever vad de ska kunna. Många elever vet inte vad som krävs av dem för att de ska lyckas nå upp till ett visst betyg. Både elever och föräldrar har rätt att få veta vilka olika mål eleven ska nå upp till för att nå upp till de olika betygen enligt Skolverket."

(Källa: Text-TV)

Häri ligger nog en del av orsaken tror jag. Att eleven inte vet vad de ska göra för att nå upp till ett visst betyg. Och det måste väl ändå vara skolans fel i så fall, inte elevens? Jag har ju följt och följer mina fyra barns skolgång i många år nu och vad jag ser och inte tycker om är det stora ansvar som barnen får ta för sin egen undervisning redan från de allra första skolåren. De ska planera själva (med hjälp iofs av lärare) vad de ska göra och hur långt de ska göra bla i de olika ämnena tills ett speciellt datum. Och alla barn klarar inte det ansvaret, de är inte mogna för det. Inte ens mina stora grabbar i högstadiet är mogna för det, hur ska då min lilla tjej i ettan vara mogen för det???

Nej, att det finns brister i undervisningen, det tror jag visst att det finns på vissa håll och många håltimmar gör inte saken bättre. Samtidigt tror jag att det generellt är en tuffare miljö i dagens skolor samt att det ställs större krav på dagens elever än det gjordes på eleverna för bara ett par år sedan.

Jag är inte heller förtjust i dagens "pluggsamhälle" där man närmast måste läsa för att få ett jobb. Alla har inte ett sk "läshuvud", alla gillar inte att läsa och plugga och alla klarar inte av det. Förr i tiden kunde man få gå som lärling hos någon för att på så sätt lära sig jobbet och sedan få en anställning där. Det praktiska arbetet som det innebar tror jag fortfarande passar en del ungdomar bättre och vore något som jag tycker skulle praktiseras även i dag, för att på så sätt fånga upp alla de duktiga killar och tjejer som kanske annars har svårt att hävda sig och få visa vad de egentligen kan.

Sedan går det ju inte att komma ifrån att som förälder har man ett stort ansvar för sina barns skolgång, det är där det måste börja - hemma. Men ju äldre barnen blir ju större ansvar måste de själva ta och både de och föräldrarna måste få ett stort stöd ifrån skolans håll. Jag är ingen lärare och kan inte det de kan, men jag är mitt barns förälder och som sådan vill jag att mitt barn ska klara av sin skolgång på sitt bästa sätt. Därför krävs det av mitt barn- eleven, mig som förälder och av skolan att man samarbetar och enligt Skolverkets rapport ovan så verkar det som om det brister en del där. I kommunikationen emellan skola och elev, mellan elev och förälder och emellan skola och förälder.

Kanske det är där man ska börja? Att få till en öppnare och bättre kommunikation mellan skola och hem för att sedan se till att varje elev får det stöd och hjälp just han eller hon behöver för att klara av sin skolgång?

Ja, jag har med mitt äldsta barn i nionde klass, mitt yngsta barn i första klass och två barn där emellan många år kvar att se och uppleva skolan på nära håll som förälder. Ska bli spännande att se hur skolan utvecklas i framtiden och om skolorna tar till sig av Skolverkets kritik?