Home...

Västerås by night

Nu är jag här igen. Har varit uppe i Västerås och hälsat på syrran och hennes familj i deras nya hem dit dom flyttade i juni/juli. Kändes konstigt, vi som bott grannar i åtta år, nu är det fyrtio mil till henne och det tar ca fyra timmar att komma dit. Inte precis som att gå och knacka på dörren som man är van vid att kunna göra precis.

Det var kul att komma dit och vi hade roligt när vi var där jag och två av mina pojkar. Det känns bra att veta hur det ser ut hos den person man pratar med i telefon tycker jag, speciellt när det är så nära som ens syskon. Men det kändes lite konstigt att komma hem igen, lite tomt liksom. Har inte vant mig vid att det är nya grannar intill mig som man inte alls känner. Är van att se syrran och hennes familj där. Hoppas bara att de ska trivas i sin nya stad och i sitt nya hem och att det kommer att fungera bra för dem där, för allihopa i familjen.

Åkte tåg dit och hem, ditresan gick jättebra men hemresan var inte kul. Åkte X2000 från Norrköping till småland och det var inte kul. Blev åksjuk och illamående nästan genast när vi började åka och jag mådde pyton. Så pyton att jag spydde på sista tåget hem. Fy- hellre tre timmat med InterRail än en timma med X2000 säger jag bara. Nåja, nu är jag hemma i vardagen igen och snart börjar skolan och sommaren börjar att lida mot sitt slut. Allt börjar så sakta återgå till det normala igen med rutiner och bestämda tider.

Imorgon börjar äldsta sonen gymnasiet, spännande tycker nog både han och jag (kanske mest jag). Och på onsdag börjar näst äldsta grabben nian och det blir också spännande- han ska ju välja inriktning på gymnasiet i höst och skicka in ansökan i december. De yngsta börjar femman och tvåan nu, så det kommer nog att bli en tuff, stressig, innehållsrik, kul och lite kaotisk höst här hos mig tror jag- ungefär som vanligt alltså...