...exakt fjorton år sedan blev jag mamma för andra gången i mitt liv. Och min förstfödde blev vid tretton och en halv månads ålder plötsligt "stor" då han blev storebror för första gången.
Det blev en lite kille, 3 590 gr vägde han. Förlossningen gick bra men direkt efter förlossningen sprang sköterskorna iväg med lillen för han hade fått navelsträngen runt halsen. Kvar var jag och min fd och fattade först inte vad som hände. Blev jätteoroliga. Men tack och lov kom de snart tillbaka med pojken och allt var bra med honom.
Han var nästan alltid glad redan som liten bebis, tror han föddes med ett leende på läpparna. Och han är fortfarande för det mesta en väldigt glad och social kille, om nu inte så liten längre. Tror till och med att han har vuxit förbi mig på längden.
Tänk vad fort åren går ändå. Först fick vi en välskapt och fin liten kille och nästan innan jag hunnit smälta det fick vi en välskapt och fin liten kille till. Tänk ändå hur två syskon, med exakt samma gener, förutsättningar och uppväxtmiljö kan bli så olika. Olika som natt och dag kan man nästan säga. Men det är ju faktiskt också det som också är så roligt, att man ser hur de blir olika personligheter, fast deras start i livet var under samma förutsättningar. Mina fyra barn är inte det andra syskonet likt, fyra alldeles egna och unika personer är de.
Idag är den lille killen på 3 590 gr inte så liten längre. Nu är han en stor kille, tonåring med massor av egen vilja och envishet. Men också mycket generositet, osjälviskhet och stor omtanke om sin mamma. Kanske beror det på vad vi gått igenom de sista åren, speciellt han och jag. När pappa svek honom så fick jag en extra stor roll i hans liv som jag kanske inte har behövt inta i mina andra barns liv på samma sätt.
Jag är stolt över dig min son, som trots din pappas svek och dumheter mot dig fortsätter att vara en sån fin kille. Som tänker på andra och vill deras bästa. Som har sin mamma och sin morfar som så goa vänner och som tänker så mycket på oss. Ibland är vi väl lite osams och sura på varann- du och jag, men för det mesta är vi goa vänner.
Jag älskar dig min son.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar