Kalla höstmornar.....

Kallt i morse när barnen gick iväg till skolan. Minstingen invigde sin nya vinterjacka idag. Blev visserligen varmt på dan med den men var skönt på morronkvisten då det var ruggigt ute. Det är en svart jacka/kappa- lite längre modell med kapuschong, (köpt på H&M) - jättefin på henne, men hon säger-"men tänk om någon retar mig för att den är så lång". "Men det är en lång jacka" säger jag. Så, ok, hon tog på sig den och-- ingen retade henne, någon sa tom att den var fin. (Se själv, snygg va...)

Men jag tänker att, "ska det vara så redan när barnen är relativt små (hon går i ettan) att de ska fundera på vad de har på sig så att de inte blir retade"? Det är ju hemskt ju. Kan inte barnen få vara barn och slippa tänka på hur de ser ut ett tag till? (Kommer tids nog). Slippa behöva fundera på om det de har på sig är ok och något de inte ev riskerar att bli retade för? Just fokus på utseendet tycks ha gått längre och längre ner i åldrarna och det har ändrat sig en hel del bara från det att en annan var liten (inte såå hemskt länge sen ändå *ler*) tycker jag.

Visst är det kul med kläder, jag gillar att handla kläder- att matcha ihop sin "outfit" som det så fint heter och se någorlunda ok ut- det måste jag erkänna, men ibland kan det gå för långt tycker jag. För mig finns viktigare ting i livet än vad som är senaste modet och om man är "inne" eller "ute". Var nog mer intresserad i tonåren får erkännas. Nu efter diverse stötar i livet så är det inte lika viktigt längre, även om jag fortfarande tycker att det är kul med kläder. Har funnit att det inre är viktigare- klyschigt??? Ja, jag vet, men ändå sant.

Undrar om det är skillnad på killar och tjejer när det gäller kläder? Mina 3 killar (15, 14 och 10 år) har inte varit så intresserade av kläder, de har tagit på sig det jag lagt fram, men min flicka- hon är redan lite mer bestämd. Är egentligen senaste halvåret/året mer som min äldsta grabb blivit intresserad av kläder. Och det är ju kul tycker jag- fast dyrt för han har "smak" för dyra kläder och så grabben.


Försöker lära barnen att de duger som de är, "inne" eller "ute" och att även andra duger som de är. Kläderna är ju bara ytan- inte den verkliga människan, även om kläderna givetvis säger en del om en person. Viktigast är ändå att man trivs i det man har på sig och framförallt i sig själv...