Vissa dagar är bara sådana- dvs- man borde göra det och det- med resultat att ingenting blir gjort. Det är mycket man borde göra, undrar hur mycket av det som borde göras som egentligen blir gjort? Nu har jag den stora "turen" (eller oturen kanske!?) att ingen kommer och "tar ifrån" mig jobbet hemma. Typ dammsugning, städning, tvätt mm alltså... Får man inte gjort det ena dagen- ja, då är det kvar nästa- alltid är det så... Inga "jobbtjuvar" här inte.
Skulle behövt en "Inga" ibland- "någon" som bara gjorde allt det där man borde göra. Tänk om man bara kunde knäppa med fingrarna, säga "simsalabim" och så var allt klart. Ibland skulle det faktiskt vara skönt.
Men jag funderar på; är man lat om man är oföretagsam? Eller är man oföretagsam om man är lat? Är man lat om man lägger sig och vilar på dagen? Eller är man bara trött? Är man mer oföretagsam inför trista saker man måste göra? Eller är man mer oföretagsam vissa dagar- tex om man är extra trött eller sjuk? Eller är man extra lat då? Eller bara trött eller sjuk? Hänger oföretagsamhet och lathet ihop? Eller är det bara så enkelt att man vissa gånger, stunder och dagar inte "känner för" att dammsuga utan vila istället- vila och äta godis och choklad?
Jag tror att latmasken nog far i alla någon gång och lite dammtussar- ärligt talat- är inte så farligt, det visar ju att det bor någon där. Bara man har balans på det hela- lite dammsugning ibland och lite vila ibland. Och glöm inte:
"Dammtussar
kan vara bevis för
att man gjort
något roligare"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar