...ringde barnens farmor. Vad är det för konstigt med det då? Jo, hon ringer ungefär, typ två gånger per år, så det hör inte till vanligheterna precis. Hon ringer den dagen då äldste killen fyller år (i september) och den dagen då näst äldste killen fyller år (i oktober). (De två yngsta träffar hon någon gång per år hos deras pappa).
Nu tycker ju jag personligen att året har ju 364 dagar till, varför kan hon inte ringa dem mer än en gång per år var? En gång hör de av sin farmor per år!! Jag har inte förbjudit henne att ringa, tvärtom. Även om jag inte har någon kontakt med min fd svärmor idag och även om jag är besviken och ledsen på henne så respekterar jag fortfarande henne. Av olika anledningar, men främst därför att hon är mina barns farmor och jag tycker en kontakt emellan dem är viktig.
Ena sonen har väl försökt skicka brev några gånger, men då man inte får något svar, ja- då tröttnar man till slut. Han sa häromdagen, "farmor tycker väl inte om mig helt enkelt". Ja, vad svarar man på det? Jag tror visst att hon tycker om sina barnbarn, men hennes stolthet och prestige tillåter inte henne att ta första steget och försöka hålla kontakt med sina barnbarn. Plus att hon tagit sin sons parti i skilsmässan, inte sett till sina barnbarns bästa i första hand.
Det känns som om det bara är de yngsta syskonen som bor hos sin pappa varannan vecka som liksom räknas för henne. Så känner de äldre barnen det. Bara för att deras pappa ville skiljas och bara för att de äldsta killarna valt att bo hela tiden hos mig, så ska väl inte de straffas för det??
Nej, det är alltid barnen som tar stryk i en skilsmässa och det är synd när vuxna människor tar parti för andra vuxna och inte i första hand ser till barnens bästa.
Jag skulle gärna se att farmor var en del av barnens liv, att hon brydde sig. Men jag kan inte göra mer. Men jag förstår också barnen när de säger att de inte tycker så mycket om sin farmor. Tyvärr.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar