Sommarens sista ros.....

Tog idag ett kort på vad som verkar vara denna sommarens sista ros i min trädgård.

Tänker på ett rim som är vanligt och som man ofta skrev i varandras "Mina vänner"- böcker när jag var tonåring. Det löd:

"Rosor äro röda, violer äro blå,
smultron äro söta och du likaså".

Denna rosen var inte röd men lika vacker ändå. Tänk ändå vad en ensam liten blomma kan glädja en människas hjärta. Visst blir man glad och fascinerad av blommors och växters skönhet?

Att få en blomma kan betyda så mycket för den som får den, kanske mer än man tror. Det kan vara en bekräftelse på att man är älskad och omtyckt av någon, att man är viktig för någon, att någon tänker på en.

Hjälpte i våras två äldre damer att plocka liljekonvaljer. De hade båda svårt att böja sig ner. Det var längesen de kunnat plocka in liljekonvaljer och de var så tacksamma. Tänk vad lite jag gjorde men som gladde dem så. Undrar vem som blev gladast, dem eller jag?

Så gläd din medmänniska med en liten blomma ibland- då glädjer du både din vän och dig själv.

Och glöm inte:

"Strö rosor åt varandra.

Törnen strör så många andra".