Mina "drömyrken"....advokat mm...

När jag var liten hade jag tre yrken som jag tyckte verkade spännande. Det var advokat, modedesigner och detektiv.

Advokat för att det verkade vara ett spännande jobb, de verkade så smarta- måste luska ut en massa saker för att kunna sätta dit/ fria någon osv. Och så verkade det lite glamoröst på ett sätt tyckte jag, de hade alltid så snygga kläder på sig, männen kostym och kvinnorna små nätta dräkter och de var alltid så välsminkade och snygga.

Modedesigner för att det verkade så kul att skapa nya kläder. Att hitta på nya saker och arbeta med vackra tyger och spännande människor. Också lite glamoröst. Att kunna rita ett vackert plagg på en skiss och sen se den sys upp till ett riktigt plagg verkade så häftigt.

Detektiv för spänningen, det att få lägga ihop ett pussel av en massa ledtrådar för att till slut ha fått ihop tillräckligt med bevis för kunna fånga "skurken", att överlista brottslingen och få använda sitt huvud till att lösa brott. Logiskt tänkande ihop med smarthet.

Nu blev jag ingenting av detta utan istället undersköterska, skötare. Egentligen av en slump. Min dröm idag är att skriva, jag älskar verkligen det, att låta tankarna löpa fritt och formulera ner dem i skrivet ord så att jag förhoppningsvis kan få visa det i texten jag skriver. När jag växte upp hade jag mycket brevvänner från jordens alla hörn- allt ifrån Norge, England, Österrike till USA, Filippinerna och Trinidad/Tobago. Så redan då gillade jag att skriva. Det var spännande att höra om deras liv där och kul att skriva. Nu skriver jag på min blogg istället. Trodde inte att det var så kul som det är när jag började faktiskt.

Nu tillbaka till mina forna "drömyrken". Har nog en liten förtjusning för dessa yrken ändå då jag gärna ser på program eller filmer på TV med särskilt detektiver eller poliser. Gillar tex "Mord i Midsomer", "Beck", "Kommissarie Morse", "Mord och inga visor", "Miss Marple", "Poirot", "Wallander" mm. Kriminalare med andra ord. Där man inte behöver se brottet utan kan koncentrera sig på att lösa fallet. Gillar inte filmer där de gottar sig i att visa alla detaljer i hur brottet gick till väga. Onödigt och osmakligt tycker jag.

Ett yrke av dessa som jag idag är glad för att jag inte valde är advokat. Fått avsmak för advokater när jag gick igenom min jobbiga skilsmässa med advokater inblandade. Tror min man hade Sveriges värsta advokat. Nu vet jag iofs att advokater ska verka för sin klients bästa och det är ju förståeligt. Men hallåå- detta var inget brottsmål, det var en skilsmässa det handlade om- dessutom med barn inblandade, vilket min fd:s advokat inte tog någon som helst hänsyn till. Där måste jag ge min advokat en eloge för att hon inte bara tänkte på vad som verkade vara bäst för mig utan också för barnen. Och för att hon inte ägnade sig åt smutskastning eller förtal som vissa andra gjorde. Men det kanske också en del berodde på hennes klient hm hm.......

Tycker inte en advokat ska ägna sig åt att skriva brev till motpartens ombud om att denne ska skicka med kammar och annat småtjafs med barnen. Har inte en advokat annat att göra? Att köpa en kam på Konsum eller Ica kostar inte såå mycket. Löjligt tycker jag. Tycker att en advokat ska ha så mycket go i sig att han säger till sin klient att, "det här tjafset är väl lite onödigt, köp en kam och gör inte bort oss inför rätten, jag vill inte ägna min yrkeskunskap åt sådant här småtjafs.".

Nu var det min fd man som ville skiljas och jag skulle bara "acceptera" det, ändå lägger han skulden på mig för tex alla kostnader i samband med skilsmässan. Men som tur är har jag inte gett mig utan hävdat min rätt och också fått den vederlagd av tingsrätten mm. Men detta är nog ett ganska typiskt beteende vid en komplicerad skilsmässa- att lägga all skuld på den andra oskyldiga parten. Då framstår man ju själv som den som det är "synd om"!!

Jag är glad att jag och min advokat inte ägnade oss åt smutskastning eller förtal utan kan se varandra, min fd man men framförallt barnen i ögonen med ett gott samvete.

Jag anser skilsmässan vara min fd mans förlust mer än min. Det är han som förlorat barnens förtroende, deras tillit och respekt, familj, men också gamla vänner.

Nu ska man ju inte dra alla advokater över en kam men mina erfarenheter med advokater har inte varit alltför positiva som sagt. Så ett av mina gamla drömyrken föll liksom bort av sig självt. Är för dålig på att teckna och sy så det andra drömyrket modedesigner faller också ganska lätt bort. Återstår då detektiv- men, nä, det är nog inte heller nåt för mig, inte i verkligheten i alla fall. Är för mörkrädd, otränad och för rädd för bovar för att jag skulle kunna jobba med det. Skulle nog gå omkring och darra av skräck hela tiden så- nej.

Men det är tur att man har drömmar, det kostar ju inget att drömma lite och det för en också framåt och kan leda en in på något annat som man kanske passar bättre för- som tex undersköterska eller min nya dröm- att skriva.....Vem vet vad som väntar i framtiden- keep on dreaming.....