Åh se det snöar, åh se det snöar.....

...det var väl roligt, HURRA.....

Ja, sista dagen på året- då kommer det lite snö. Bättre sent än alltid heter det ju iofs. Lillstumpan var så trött vid middan och efter så jag trodde nästan att hon ville gå och lägga sig en stund, men när hon såg att det kommit snö så ville hon absolut gå ut och skotta lite. Ja, det gäller väl att passa på, man vet ju inte hur länge snön varar. Imorgon kanske den är borta igen?!

Har inte blivit några snögubbar byggda i år - än, kanske kan bli någon nu? Annars kommer här två goa "gubbar" som står i mitt köksfönster och sprider lite vinterkänsla.

Nu börjar de smälla lite smällare här utanför. Såg fyrverkeri i en affär häromdagen som kostade cirka 2800:- !!!-den behövde man tydligen tillstånd av polisen för att smälla av. Man smäller av av priset också, vem betalar så mycket för fyrverkerier??? Vansinne tycker jag i alla fall- men det är ju vad jag tycker.

Nu är det snart nytt år igen, tiden går fort och fortare tycks den gå för varje år som går och ju äldre man blir.

Nu ska vi ha lite godis och chips och pommac. Lite mys-pys, kanske tittar vi på tv lite och sen kan vi nog inte undgå att titta på fyrverkerierna vid 24.00. Ha en bra kväll alla bloggare - det ska vi ha.

Trevlig kväll och gonatt på er, vi ses nästa år.....

Inte meningen att jag ska städa tydligen.....

Har precis haft pappa här ett par dagar, alltid lika roligt. Inte lika roligt när han åker hem. Barnen tycker det är kul när morfar är här också. Morfar har nog nästan mer energi än oss andra fast han är ("bara") några år äldre än oss andra, inte illa. Nåja, vi ses förhopningsvis snart igen. Tills dess finns ju telefon, sms och mail.

Idag fick jag äntligen tummen ur och dammsög och skulle efter det moppa golvet, vad tror du händer då? jo, skaftet till moppen gick av, bara knäcktes- tjoff. Så där står jag med upphällt vatten i hinken och jätteredo på att moppa golv och så går det inte. Men har man bestämt sig så har man. Jag hittade en jätteliten kvast (till en väldigt kort person liksom), slängde över en skurtrasa, gick dubbelvikt och "skurade" golvet efter bästa förmåga. Inte lika effektivt som vanligt kanske och definitivt inte bra för ryggen- men som sagt, har man väl bestämt sig så har man. Får väl investera i en ny golvmopp när jag handlar nästa gång.

Har alla mina barn här denna veckan som kommer och imorgon ska vi bara mysa, äta gott, titta på tv, kanske pyssla lite och spela lite spel och bara "va". Sen på kvällen dricker vi lite pommac, äter godis och chips och tittar på fyrverkerier. Mys-pys hela långa dagen.....

Är du fattig eller rik?

Hörde på radio häromdagen om en äldre kvinna i Lettland eller Litauen, (kommer inte ihåg vilket) och den svåra ekonomiska situationen de har där. Hon hade en pension på 800 kronor i månaden, det räckte inte ens till hyran som var på 1400 kronor per månad. Hon hade inte råd att bo kvar och blev hemlös och hon kände en sådan förtvivlan över sin situation och grät och sa att hon kunde lika gärna gå och hänga sig.

Man får sig verkligen en tankeställare när man hör sådant. Vi har det verkligen bra i Sverige, kanske alldeles för bra ibland. Visst finns det hemlösa även här och människor som har det svårt ekonomiskt och som kanske anses som "fattiga", men inte i samma omfattning. Att vara "fattig" i Sverige betyder kanske att man inte har råd att åka på semester, inte har råd att köpa alla de senaste prylarna, köpa begagnad bil istället för ny, inte ha vilka valmöjligheter som helst när det gäller boende osv. Att vara "fattig" i verklig mening innebär att man inte har råd att betala en bostad eller att köpa mat för att mätta sin familj osv osv.

Frågar du sen en sk fattig person om de själva anser sig vara fattiga kanske du inte får det svar du förväntar dig. Samma sak med en sk rik person. En fattig kan mycket väl anse sig vara "rik" och en rik anse sig vara "fattig". Det beror helt och hållet på vad man själv anser vara fattigdom/rikedom samt vad man värdesätter i livet. För mig är rikedom lika med - mina barn, familj, vänner, hälsa, att ha ett eget hem, mat för dagen, kläder på kroppen och att ha saker att göra som man trivs med. I en dels ögon kanske jag anses vara "fattig", men i mina egna anser jag mig vara rik. Jag är tacksam för allt jag ändå har och är glad för varje dag jag får vakna upp och ha all min rikedom kvar.....

Att städa eller inte städa.....

Städning är väl inte det som hör till mina favoritsysselsättningar precis. Visst tycker jag om när det väl är städat och trivs bättre när det inte är för stökigt omkring mig. Blir det för rörigt omkring mig blir jag stressad och drabbas av plötslig handlingsförlamning och vet inte var jag väl ska börja för att få iordning igen. Det uppstår liksom ett slags kaos i hjärnan och istället för att ta tag i det hela så blir det liggande tills jag nån gång väl får tummen ur och lyckas reda ut det hela. (Kan ta lite tid ibland). Mer än en gång har jag blivit glatt överaskad när jag hittat något jag glömt att jag hade.

Nu låter det som värsta lagret här hemma, så är det inte. Men jag har en tendens att då och då få ett ryck och sortera och rensa ut kläder, slänga papper, tidningar mm men ofta kommer inte kassarna med de utrensade och ratade sakerna längre än till hallen eller möjligtvis garaget där de står ända tills någon vänlig själ (oftast min pappa) förbarmar sig över de stackars kassarna och kör iväg dem till tex Erikshjälpen, återvinningscentralen osv.

Åter till städningen så finns det ju roligare saker man kan göra men nån gång då och då måste man ju ta fram dammsugaren och köra några varv med den och även lufta dammtrasan då och då. Och faktiskt är det ju så att håller man iordning och städar regelbundet så blir det både lättare, smidigare och framförallt så går det snabbare. Sen att det känns otacksamt att städa ibland därför att det snart måste göras om igen, ja, det är en annan sak.

Läste på text-tv igår några tips för att hålla inbrottstjuvar borta innan man åker iväg på semester. Några av tipsen var tex att man skulle ha disk framme på diskbänken, be grannen ta in ens post, ha timer på lampor och radio samt inte städa innan man åker iväg. Det sista tog jag fasta på, det är väl en utmärkt "ursäkt" att komma med om/när man inte hunnit städa?? "Jag förebygger inbrott, därför har jag inte städat så noga för om det är lite rörigt och lite "lagom" städat då tror tjuvarna att någon är hemma, det har jag läst på TV så dé så".

Egentligen vill jag väl ha det välstädat, iordning och snyggt och fint jämt, men med fyra barn, två katter, minskad energi och ensamstående så är det för mig en ekvation som inte går ihop. Så istället satsar jag på "lagom" städat och sätter mig hellre ner och spelar ett spel med barnen eller gör något annat med dem. Tiden går så fort, städa har jag all tid i världen att göra sen när de är vuxna och flyttat hemifrån. Jag vill att barnen ska minnas en mamma som gjorde saker med dem hellre än en mamma som jämt städade och alltid sa "senare vännen, mamma har inte tid nu".

Mjau, mjau, vakna NU.....jag vill ha mat.....

Bra självkänsla??.....

...ja, det är väl inte alltid man har det kanske? Ofta när man tittar sig i spegeln så tycks man bara se alla skavanker man själv tycker att man har. Man ser sina extrakilon som man försöker bli av med, påsarna under ögonen som man retar sig på, de förargliga celluliterna som verkar ha ockuperat låren och den lilla begynnande rynkan som har mage att visa sig i ögonvrån.

Tänk om man istället tänkte på allt det som man upplevt på vägen till att bli den person som man är idag? Det kanske inte alltid är positiva saker, utan även negativa saker, men det kanske i ännu högre grad formar en till den person som man utvecklas till? Tänk på en gammal människa med rynkor, varför är rynkor något som ses som fult? Tänk istället på rynkorna som en karta, en karta över vad en person har upplevt i sitt liv. Bakom varje liten rynka, varje liten fin linje finns händelser, upplevelser, dagar, månader, ja år som vittnar om en persons liv. Glädje, sorg, kärlek, ensamhet, ja, ett helt liv ligger i dessa rynkor. Varje liten rynka flätas samman med varandra och till slut blir kartan över en persons liv komplett. Jag tycker därför att en gammal människas ansikte är vackert och intressant att studera. Tänk bara vad mycket som kan berättas därifrån.....

"Skönheten sitter i betraktarens ögon" och "det är insidan som räknas" låter kanske som klichéer, men är det verkligen det? egentligen? Jag tycker inte det. Jag tycker orden stämmer. En jättesnygg person kan visa sig vara dryg och elak och blir därför "ful" i ens ögon, medan en mer alldaglig person kan visa sig ha en jättefin personlighet och blir därför "vacker" i ens ögon. (Tvärtom också naturligtvis). Ofta har inte andra samma bild av en som man själv har. Något som man själv kanske inte gillar i sitt yttre kanske någon annan avundas. Om andra accepterar en med ens "fel och brister", varför gör man då inte det själv?

Det kan ta tid att lära sig acceptera att man inte ser ut som Cindy Crawford eller någon annan supermodell, men hey - tänk, de har också komplex för hur de ser ut. Det hjälper alltså inte ens att vara en sk foto- eller- supermodell, man är ändå inte nöjd med hur man ser ut!! Därför är det lika bra att acceptera att jag är jag, och jag är unik. Inte någonstans i hela världen finns det någon mer som jag- eller du. Alla är vi unika och alla är vi "snygga", på vårt eget sätt. Är det lätt att leva upp till detta "positiva tänkande"? nä då, inte alltid, men man kan ju alltid försöka. Om inte annat så får vi göra som på bilden ovan (längst upp), "visualisera" fram att vi är totally faboulus.....för det är vi ju.....

Tvättmaskinsmonstret...

..eller rättare sagt strumpmonstret, ja, det måste bo i min tvättmaskin. Det går nästan inte en gång som jag tvättar utan att det fattas nån strumpa. Vet inte hur många svarta ensamma strumpor som bara ligger och väntar på sin andra hälft. Långa, korta, med bred mudd, med smal mudd, med Musse Pigg på, med Homer Simpson på + diverse andra olika mönster på i olika svarta nyanser, men inga likadana som passar ihop.

För att inte tala om alla andra strumpor i olika färger och mönster. Förstår nästan varför Pippi Långstrump hade olika strumpor. Hon måste också haft besök av monstret som äter strumpor. Man kanske skulle forska på vart alla strumpor som "försvinner" i tvättmaskiner egentligen tar vägen?? Lyckades man klura ut det så vore det väl nästan värt ett nobelpris, eller hur? Frågan är bara vilken kategori det skulle hamna under? Kanske ekonomi eftersom människor skulle spara en massa pengar på att slippa köpa nya strumpor hela tiden? Och tänk vilken tid man skulle spara om man slapp springa runt på morgonen och leta efter ett par strumpor som passar ihop. För att inte tala om stressen man skulle slippa.

Ja, tills detta mysteriet är löst så får man väl antingen gå med omaka strumpor eller köpa nya titt som tätt. Tacka vet jag sommaren då man inte behöver strumpor. Då svälter väl det stackars tvättmaskinsstrumpmonstret.....

Jullov...

Nu är det bara en dag kvar till det efterlängtade jullovet. Kommer ihåg när jag själv gick i skolan, vad skönt det var när lovet äntligen kom efter en lång, seg och mörk hösttermin. (Jag var inte så speciellt förtjust i skolan heller kan väl erkännas). Behövs ett litet break för att samla krafter inför en ny termin.

Är tufft i dagens skola, stora krav och mycket jobb för barnen så lite ledighet är dem väl unnat. Då är de fit for fight för en ny termin sen.

Ikväll ska vi ha lite mys-pys för att "fira" att det snart är lov. Kolla på film, äta lite gott och bara mysa.

Pepparkaksbak...

Igår bakade mina två yngsta pepparkakor. Jag måste säga en sak som man kanske inte får säga så här års; jag är inte så förtjust i att baka pepparkakor. Det bli kladdigt, mjöligt, antingen blir pepparkakorna mjuka eller så blir de brända, och vem står med all disk och städning efteråt? just det- jag. Jag köper hellre färdiga pepparkakor i affären, mycket smidigare.

Men man bakar ju bara pepparkakor typ en gång per år så en gång kan man ju stå ut. Och visst- det luktar gott av pepparkaksbak i hela huset och viktigast- barnen tycker ju att det är kul. Vad gör inte en liten mamma för att roa sina barn? Och nu är det ett helt år till nästa gång. Då har vi bara knäckkokning kvar, brukar gå bättre. Tills nästa gång; en pepparkaka nån kanske?

Mina tankar idag.....

I torsdags dog den 40-årige lärare i Örebro som tidigare i veckan blev attackerad på sin arbetsplats av en galning. Vad händer i vårt samhälle undrar jag? För inte länge sen var det en elev i Finland som löpte amok på sin skola. Tidigare har detta varit företeelser som man mest förknippat med USA men nu kommer det närmare och närmare ens egen lilla värld.

Ofta skylls det på föräldrarna när något går snett för ett barn eller som i dessa fall där barn- och tonåringar löper amok på sina skolor. Och visst- föräldrarna har det största ansvaret för sina barn, det är inte skolornas eller samhällets barn. MEN jag tror man gör det för lätt för sig när man skyller allt på föräldrarna. Skolan har också ett visst ansvar och samhället ännu mer.

Förr hade inte barn- och ungdomar lika mycket som påverkade dem i deras tänkesätt, idag finns en mängd influenser som påverkar och avgör vissa val. Ta tex musik, TV, radio, tidningar, Internet, idoler- mm mm. Det finns en strid ström av information och inspiration att ösa ur, mycket är bra- men mycket är också dåligt och direkt skadligt.

Visst är det vi föräldrar som har ett stort ansvar att se till vad våra barn gör och sysslar med på sin fritid. Att vara intresserade av vad de gör och vara tillgängliga när de behöver oss (för det gör de). Men samhället måste också ta sitt ansvar och erkänna att det också har en del i hur barnen formas. Även skolan. Barnen tillbringar ju en stor del av sin vardag i skolan, på dagis och fritids. Visst påverkas de av sin vardag där.

Ibland undrar jag vad det är för värld man satt sina barn till? Jag kan inte undgå att bli lite rädd när jag tänker på allt hemskt som händer i världen och nu närmare och närmare ens egen lilla sfär. Men samtidigt så hyser jag en stor förhoppning om en bättre värld för mina barn. Det måste man göra för att kunna se framåt. Jag tror ändå mitt i allt elände runt omkring oss att det finns en ljus och lycklig framtid för mina barn.

Idag tänker jag på läraren som så tragiskt miste sitt liv,

men framförallt på hans anhöriga som drabbats av plötslig sorg.

Ack, vad är väl en bal på slottet?

Igår var jag på nobelfesten. Eller - jag satt framför tv:n och såg den. Fick inte någon inbjudan i år heller, den måste ha kommit bort på vägen i år också. Gör det varje år.

Jag kanske också vill gå på middag med kungen och drottningen och äta god mat och dricka champagne, ha en vacker klänning på mig och känna mig som en prinsessa för en dag, bli uppvaktad av en trevlig kavaljer och dansa till levande musik.

Fast, ärligt talat så trivs jag nog bäst hemma. För vad är väl en bal på slottet? Säkert jättetrist och alldeles, alldeles - underbar...

Nåja, jag får nöja mig med att titta på tv:n för någon inbjudan till festernas fest lär nog aldrig komma till mig ändå. Kan ju alltid blunda och låtsas att jag är på en bal iförd den vackraste av klänningar, dansandes med den tjusigaste kavaljeren på balen.

Snart nog vaknar jag ändå och inser att jag bara är en liten askunge och att allt bara var en vacker dröm...

En liten jungfru Maria...

.....eller nyckelpiga besökte oss häromdagen. Jag undrade vad det var som kröp på köksbordet? jo en liten nyckelpiga eller jungfru Maria som de också kallas. Jag trodde nyckelpigor sov så här års men tydligen kan man se nyckelpigor under hela året. Vill du se nyckelpigan under vintern får du dock leta i hussprickor, under löv, trädens bark eller i mossan.

I Sverige finns det ca 65 olika sorters nyckelpigor och i hela världen över 4000 olika sorter. Coccinella septempunctata (7-prickig nyckelpiga, Jungfru Marie nyckelpiga) den röda, stora (5,5-8 mm) nyckelpigan med 7 svarta prickar är den vanligaste arten här hos oss i Sverige. Visste du att en vuxen nyckelpiga kan äta upp till 50 bladlöss på en dag? Så om du ser en nyckelpiga, var rädd om den...

Så här gör du en nyckelpiga av en papptallrik:

Nyckelpiga:

Du behöver:

• 2 papptallrikar
• röd och svart färg
• lim
• svart och vit kartong

Dela en av papptallrikarna på mitten. Måla "undersidan" av båda halvorna röda med svarta prickar på. Detta blir nyckelpigans vingar.

Måla undersidan av den hela papptallriken svart.

Klistra på vingarna så att de sitter lite omlott framtill och glipar lite baktill.

Klipp ut ett huvud i svart kartong. Klipp ut ögon och klistra på. Klipp ut antenner och klistra på.

Klistra huvudet på "kroppen".

Ha så kul.....

Nu är det mums med...

.....pepparkakor,

skumtomtar,

julmust och glögg.

Förr och nu...

Förr hade föräldrar många barn

idag har barn många föräldrar.

Ibland vill man bara...

.....dra täcket över huvudet och försvinna ett tag. Såå känns det just nu. Efter en höst med ett flertal tandläkarbesök för att dra ut fyra tänder för att kunna sätta in en tandställning, insättning av tandställning, operation av en tå och en seg och långdragen förkylning för min ene son, något av alla fyra barnen hemma för sjukdom i ett par veckors tid och över en månads tid med hosta, magsjuka och en obeskrivlig trötthet för min del så vill jag bara gå i ide ett tag och komma fram när allt lugnat ner sig och jag mår bra och är pigg igen.

Tänk om det vore så "lätt", att bara sova ett tag så försvann alla bekymmer. Finns ju ett uttryck, "att sova på saken", men det är nog inte samma sak? Jag ligger i alla fall istället vaken och funderar på saken (=problemet).

Längtar så otroligt till våren, till när ljuset kommer igen, men framförallt till att vara frisk och pigg igen. Magsjuka är inget kul,speciellt inte när man har fyra kottar att ta hand om under tiden. Som vill ha rena kläder, mat och uppmärksamhet. Undrar om prinsessan Mette-Marit i Norge bekymrar sig för tvätten när hon nån gång är sjuk, eller om prinsessan Mary i Danmark funderar på vad hon ska orka laga för middag till barnen när hon är sjuk? Avundsjuk? Inte alls, lite trött bara.

Tack och lov för pizza, färdigmat, varma mackor och morfars mat när man är sjuk. Nu går jag och sätter in en lasagne i ugnen, färdig och klar, bara att värma- perfekt. Lite god sallad till så är middan räddad denna dagen med. Morgondagens middag är morgondagens bekymmer. Sen går jag och drar täcket över huvudet ett tag- i alla fall tills imorgon bitti.

natti natti

En "bra" kan ibland vara bra att ha...

I år fyller bh:n som bekant 100 år.

Läser man i Wikipedia om bh så sägs det:

"Bevis för brösthållare kan finnas så långt tillbaka i tiden som 4500 f.Kr. Kvinnorna i Grekland bar under antiken en bröstsnörning, vilken kallades apodesmos eller mastodeton, som gav deras byst stadga när de tränade.

I den antika kvinnodräkten återfinns ett behå-liknande plagg (latin strophium, av grekiska strophion, bröstbinda) som bestod av ett brett tygband som kvinnan virade runt sin byst. Stundtals var detta försett med axelband.

Ordet bysthållare kommer av tyskans Büstenhalter. På engelska heter det bra, som är en förkortning av franskans brassière. (Ett fransk-svenskt "hand-lexikon" från 1841 översätter brassières (pl.) till liten kort tröja att hålla kroppen stadig. ) På franska heter dock behå soutien-gorge.

BH-storlekar anges med två mått: storleken på brösten (kupan) (A-F) och omkretsen på kroppen (70-95).

Den moderna behån uppfanns av fransyskan Herminie Cadolle år 1889. Uppfinningen som hon kallade le bien-être ("välgöraren") bestod av två delar. Den nedre delen var en korsett för midjan, och den övre delen gav bysten support med hjälp av axelband. 1905 började den övre delen att säljas separat under namnet soutien-gorge ("nackstöd"). Cadolles företag existerar än idag.

En bysthållare, behå eller bh är ett underklädesplagg för kvinnor, som stöder, samlar och formar brösten".

Intressant att tänka att våra medsystrar för sekler sedan också kanske använt ett liknande klädesplagg som vi kvinnor i våra dagar- dock säkerligen med lite annorlunda utseende. Undrar hur de tänkte, hade kvinnor förr också komplex för sina bröst? För stora, för små osv? Säkert var nog att de också ville vara fina under, likaväl som vi vill det idag. Nu vet man väl kanske inte exakt hur eller när bh:n kom till eller hur den såg ut i sin begynnelse, men det är alltid kul att fundera.

Ett bra plagg är det i alla fall, om än inte alltid så bekvämt kanske. Numera finns den ju också i en uppsjö av former, material, priser och färger. Allt ifrån amningsbh (en bra sak), sportbh till riktigt raffinerade saker. Något för varje kvinnas smak (och plånbok) helt enkelt.

KATTENS DAG...

I helgen är det Kattens Dag
vilket uppmärksammas i bla landets zooaffärer.

Vad passar väl då bättre än att visa ett par bilder på våra två små missar, Missy och Pussi- två små kattfröknar, tillika systrar på ca 2 1/2 år. Världens keligaste, busigaste, mysigaste, roligaste, "knasigaste" och gosigaste kissekatter, som bara ääälskar tonfisk och skinka- mums.

Pussi

säger:

"rör inte min nalle".

Missy sover sött.

Pussi är sugen på skinka.

(ääälskar skinka...)

Missy har "högt"flygande planer.

Det var några bilder på familjens gosingar. Tänk vad mycket glädje ett djur kan ge. Vad många skratt och glada miner de kan skänka en människa. De tycker om en precis som man är, smal som tjock, glad som lessen, svart som vit. De har inga fördomar så länge man är snäll mot dem. Och vilket underverk de är. Till glädje och lycka för oss. Och vilket ansvar. Puss på er små gosisar.

Lite neråt...

.....idag.

18 år sen idag. *snyft*

En tanke i vintermörkret...

Bättre att tända ett ljus

än iaktta mörkret.

Sagt av min far

Tanke för dagen...

En resa på tusen mil

börjar alltid med

ett enda steg

Kinesiskt ordspråk

Jag blir glad av...

..denna låt av MIKA. En låt om och för all oss icke- trådsmala kvinnor.

STORT GRATTIS...

.....till storebrorsan som nyss blivit morfar till två små killar.

Och naturligtvis ett STORT GRATTIS till de nyblivna föräldrarna A-K och M.

Och min pappa som fått sina första barnbarnsbarn..

ÄNTLIGEN.....

...kommer jag in på internet igen efter att det bara plötsligt försvann för en månad sen. Och min svåger som brukar hjälpa mig har antingen inte varit hemma eller inte haft tid, men nu äntligen så. Tack svågern. Hoppas det fortsätter fungera nu bara. Haft massor jag velat skriva under denna månad men det får väl komma efter hand. Just nu inget mer från mig då jag är sjuk. Usch. Men hoppas vi ses snart igen. Tills dess, ha´t så bra...

Gomorron.....

.....inte riktigt vaken än...

...trött.....zzzzz

Life is hard sometimes.....

Idag är en sån där dag då jag helst skulle vilja gå och lägga mig och dra täcket över huvudet. Är så trött, har ont i huvudet, mår illa, har fått tillbaka mina besvär + en massa tjafs med stora killen som gör en alldeles lipfärdig. Han vill ha en ny mobil men jag anser mig inte ha råd med det just nu. Jag säger "nej, ska tänka på det, osv"- men han tjatar ändå. Inte undra på att man har ont i huvudet. Han fick en ny, fin och dyr mobil för ett och ett halvt år sedan. Om det är fel på den kan jag förstå att han vill ha en ny, men att bara vilja ha? Jag vill också ha saker.

Och varför får man som förälder så dåligt samvete om/när man säger nej?? Varför känns det som om man sviker barnen, som om man är den jätte-elaka mamman som bara tänker på sig själv, fast det egentligen är tvärtom?? Tänk om bara barnen kunde fatta att man inte säger nej för att vara elak?? Ibland känns det som om de tror det. Att man gör allt för att vara så elak som möjligt.

Varför kan de inte förstå att man inte gör saker för att vara elak, men att man som förälder har ett ansvar över bla ekonomin i familjen? Att man tex som mamma vet att pengarna ska räcka så och så långt och gör de inte det, ja, då blir det matpengarna som det får dras in på? Att man bara vill dem väl och att jag skulle köpa hela världen till dem om jag hade råd? Men nu har jag inte det.

Det är inte roligt att få höra att "du litar ju inte på mig, jag får ju aldrig något, vi har en kass TV och en kass data osv", ja, allt är egentligen "kasst". Och jag som tycker att vi är så "rika", vi har tak över huvudet, kan äta oss mätta varje dag, kan köpa nya kläder då och då, vi har både TV och dator (om än inte de senaste modellerna) och vi är friska. Plus att barnen kan få något de önskat sig då och då. De har både x-box, psp, game-cub mm.

Nä, blir bara lessen och trött av att fundera mer.

Det är inte lätt alltid att vara en trött och ensam liten mamma mot en envis tonåring.....

Idag vill jag ha.....

... en ny mobil, den jag har nu bara krånglar och stänger av sig och dör hela tiden. Den jag vill ha är en Samsung u600, jättefin. Finns i olika färgen, vet inte riktigt vilken färg jag gillar bäst. Den till höger eller den i mitten?? Alla är lika snygga.

Har tittat på den länge, men stannar bara vid det. Min gamla lyckas alltid vakna till liv igen, på något konstigt sätt. Är ungefär som om den känner på sig att den blir ersatt om den inte funkar. "Snälla, jag fungerar ju fortfarande, inte ska du väl ge upp och släga en gammal kompis som mig väl"?

Nä, den gamla får väl hänga med ett tag till,

men drömma går ju alltid.....

Igår.....

...ringde barnens farmor. Vad är det för konstigt med det då? Jo, hon ringer ungefär, typ två gånger per år, så det hör inte till vanligheterna precis. Hon ringer den dagen då äldste killen fyller år (i september) och den dagen då näst äldste killen fyller år (i oktober). (De två yngsta träffar hon någon gång per år hos deras pappa).

Nu tycker ju jag personligen att året har ju 364 dagar till, varför kan hon inte ringa dem mer än en gång per år var? En gång hör de av sin farmor per år!! Jag har inte förbjudit henne att ringa, tvärtom. Även om jag inte har någon kontakt med min fd svärmor idag och även om jag är besviken och ledsen på henne så respekterar jag fortfarande henne. Av olika anledningar, men främst därför att hon är mina barns farmor och jag tycker en kontakt emellan dem är viktig.

Ena sonen har väl försökt skicka brev några gånger, men då man inte får något svar, ja- då tröttnar man till slut. Han sa häromdagen, "farmor tycker väl inte om mig helt enkelt". Ja, vad svarar man på det? Jag tror visst att hon tycker om sina barnbarn, men hennes stolthet och prestige tillåter inte henne att ta första steget och försöka hålla kontakt med sina barnbarn. Plus att hon tagit sin sons parti i skilsmässan, inte sett till sina barnbarns bästa i första hand.

Det känns som om det bara är de yngsta syskonen som bor hos sin pappa varannan vecka som liksom räknas för henne. Så känner de äldre barnen det. Bara för att deras pappa ville skiljas och bara för att de äldsta killarna valt att bo hela tiden hos mig, så ska väl inte de straffas för det??

Nej, det är alltid barnen som tar stryk i en skilsmässa och det är synd när vuxna människor tar parti för andra vuxna och inte i första hand ser till barnens bästa.

Jag skulle gärna se att farmor var en del av barnens liv, att hon brydde sig. Men jag kan inte göra mer. Men jag förstår också barnen när de säger att de inte tycker så mycket om sin farmor. Tyvärr.....

Idag för.....

...exakt fjorton år sedan blev jag mamma för andra gången i mitt liv. Och min förstfödde blev vid tretton och en halv månads ålder plötsligt "stor" då han blev storebror för första gången.

Det blev en lite kille, 3 590 gr vägde han. Förlossningen gick bra men direkt efter förlossningen sprang sköterskorna iväg med lillen för han hade fått navelsträngen runt halsen. Kvar var jag och min fd och fattade först inte vad som hände. Blev jätteoroliga. Men tack och lov kom de snart tillbaka med pojken och allt var bra med honom.

Han var nästan alltid glad redan som liten bebis, tror han föddes med ett leende på läpparna. Och han är fortfarande för det mesta en väldigt glad och social kille, om nu inte så liten längre. Tror till och med att han har vuxit förbi mig på längden.

Tänk vad fort åren går ändå. Först fick vi en välskapt och fin liten kille och nästan innan jag hunnit smälta det fick vi en välskapt och fin liten kille till. Tänk ändå hur två syskon, med exakt samma gener, förutsättningar och uppväxtmiljö kan bli så olika. Olika som natt och dag kan man nästan säga. Men det är ju faktiskt också det som också är så roligt, att man ser hur de blir olika personligheter, fast deras start i livet var under samma förutsättningar. Mina fyra barn är inte det andra syskonet likt, fyra alldeles egna och unika personer är de.

Idag är den lille killen på 3 590 gr inte så liten längre. Nu är han en stor kille, tonåring med massor av egen vilja och envishet. Men också mycket generositet, osjälviskhet och stor omtanke om sin mamma. Kanske beror det på vad vi gått igenom de sista åren, speciellt han och jag. När pappa svek honom så fick jag en extra stor roll i hans liv som jag kanske inte har behövt inta i mina andra barns liv på samma sätt.



Jag är stolt över dig min son, som trots din pappas svek och dumheter mot dig fortsätter att vara en sån fin kille. Som tänker på andra och vill deras bästa. Som har sin mamma och sin morfar som så goa vänner och som tänker så mycket på oss. Ibland är vi väl lite osams och sura på varann- du och jag, men för det mesta är vi goa vänner.

Jag älskar dig min son.....