Ja, så var man då ett år äldre igen- 39 år denna gången. Sakta men säker börjar man närma sig det magiska talet 40. Vet inte vad men 40 låter så....."vuxet" på något sätt. Jag är 39, känner mig trött som en 100-åring men barnslig i sinnet som en 5-åring ibland- hur går det ihop??
Jag har ett år kvar till jag blir 40 men redan känns det som om jag ska drabbas av den kända 40-års-krisen. Jag känner mig "gammal" och tiden bara rusar iväg, det var ju inte länge sedan jag var 25, vad hände med åren däremellan?? Blev mitt liv såhär långt som jag ville och önskade?? Hur kommer resten att bli?? Ja, det vet man ju inte förrän efteråt höll jag på att säga. En sak vet jag i alla fall och det är att tiden (för det mesta) går alldeles för fort, i alla fall när livet är bra. Ofta kanske man inte uppskattar de "bra åren" förrän de "dåliga" kommer, för så är det ju i livet, det går upp och ner, ibland är det bra, ibland dåligt.
Nu har jag haft ett par jobbiga år efter skilsmässan så nu hoppas jag att det snart vänder och blir ett par bra år för mig igen. Det tycker jag att jag är värd. Många säger ju att de tycker att åren efter 40 har varit de bästa i deras liv för då har de lärt känna sig själva, de har ett lugn i sig själva som gör att man känner sig trygg i sig själv, barnen har vuxit upp och ekonomin är stabil, saker börjar lugna ner sig lite. Ska bli intressant att se om det stämmer. Får återkomma till det om ett par år och säga om det stämde eller ej.....Nu gäller det att göra det bästa av livet som vi lever här och nu och vi börjar idag.....
Lev väl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar