Åh se det snöar, åh se det snöar.....

...det var väl roligt, HURRA.....

Ja, sista dagen på året- då kommer det lite snö. Bättre sent än alltid heter det ju iofs. Lillstumpan var så trött vid middan och efter så jag trodde nästan att hon ville gå och lägga sig en stund, men när hon såg att det kommit snö så ville hon absolut gå ut och skotta lite. Ja, det gäller väl att passa på, man vet ju inte hur länge snön varar. Imorgon kanske den är borta igen?!

Har inte blivit några snögubbar byggda i år - än, kanske kan bli någon nu? Annars kommer här två goa "gubbar" som står i mitt köksfönster och sprider lite vinterkänsla.

Nu börjar de smälla lite smällare här utanför. Såg fyrverkeri i en affär häromdagen som kostade cirka 2800:- !!!-den behövde man tydligen tillstånd av polisen för att smälla av. Man smäller av av priset också, vem betalar så mycket för fyrverkerier??? Vansinne tycker jag i alla fall- men det är ju vad jag tycker.

Nu är det snart nytt år igen, tiden går fort och fortare tycks den gå för varje år som går och ju äldre man blir.

Nu ska vi ha lite godis och chips och pommac. Lite mys-pys, kanske tittar vi på tv lite och sen kan vi nog inte undgå att titta på fyrverkerierna vid 24.00. Ha en bra kväll alla bloggare - det ska vi ha.

Trevlig kväll och gonatt på er, vi ses nästa år.....

Inte meningen att jag ska städa tydligen.....

Har precis haft pappa här ett par dagar, alltid lika roligt. Inte lika roligt när han åker hem. Barnen tycker det är kul när morfar är här också. Morfar har nog nästan mer energi än oss andra fast han är ("bara") några år äldre än oss andra, inte illa. Nåja, vi ses förhopningsvis snart igen. Tills dess finns ju telefon, sms och mail.

Idag fick jag äntligen tummen ur och dammsög och skulle efter det moppa golvet, vad tror du händer då? jo, skaftet till moppen gick av, bara knäcktes- tjoff. Så där står jag med upphällt vatten i hinken och jätteredo på att moppa golv och så går det inte. Men har man bestämt sig så har man. Jag hittade en jätteliten kvast (till en väldigt kort person liksom), slängde över en skurtrasa, gick dubbelvikt och "skurade" golvet efter bästa förmåga. Inte lika effektivt som vanligt kanske och definitivt inte bra för ryggen- men som sagt, har man väl bestämt sig så har man. Får väl investera i en ny golvmopp när jag handlar nästa gång.

Har alla mina barn här denna veckan som kommer och imorgon ska vi bara mysa, äta gott, titta på tv, kanske pyssla lite och spela lite spel och bara "va". Sen på kvällen dricker vi lite pommac, äter godis och chips och tittar på fyrverkerier. Mys-pys hela långa dagen.....

Är du fattig eller rik?

Hörde på radio häromdagen om en äldre kvinna i Lettland eller Litauen, (kommer inte ihåg vilket) och den svåra ekonomiska situationen de har där. Hon hade en pension på 800 kronor i månaden, det räckte inte ens till hyran som var på 1400 kronor per månad. Hon hade inte råd att bo kvar och blev hemlös och hon kände en sådan förtvivlan över sin situation och grät och sa att hon kunde lika gärna gå och hänga sig.

Man får sig verkligen en tankeställare när man hör sådant. Vi har det verkligen bra i Sverige, kanske alldeles för bra ibland. Visst finns det hemlösa även här och människor som har det svårt ekonomiskt och som kanske anses som "fattiga", men inte i samma omfattning. Att vara "fattig" i Sverige betyder kanske att man inte har råd att åka på semester, inte har råd att köpa alla de senaste prylarna, köpa begagnad bil istället för ny, inte ha vilka valmöjligheter som helst när det gäller boende osv. Att vara "fattig" i verklig mening innebär att man inte har råd att betala en bostad eller att köpa mat för att mätta sin familj osv osv.

Frågar du sen en sk fattig person om de själva anser sig vara fattiga kanske du inte får det svar du förväntar dig. Samma sak med en sk rik person. En fattig kan mycket väl anse sig vara "rik" och en rik anse sig vara "fattig". Det beror helt och hållet på vad man själv anser vara fattigdom/rikedom samt vad man värdesätter i livet. För mig är rikedom lika med - mina barn, familj, vänner, hälsa, att ha ett eget hem, mat för dagen, kläder på kroppen och att ha saker att göra som man trivs med. I en dels ögon kanske jag anses vara "fattig", men i mina egna anser jag mig vara rik. Jag är tacksam för allt jag ändå har och är glad för varje dag jag får vakna upp och ha all min rikedom kvar.....

Att städa eller inte städa.....

Städning är väl inte det som hör till mina favoritsysselsättningar precis. Visst tycker jag om när det väl är städat och trivs bättre när det inte är för stökigt omkring mig. Blir det för rörigt omkring mig blir jag stressad och drabbas av plötslig handlingsförlamning och vet inte var jag väl ska börja för att få iordning igen. Det uppstår liksom ett slags kaos i hjärnan och istället för att ta tag i det hela så blir det liggande tills jag nån gång väl får tummen ur och lyckas reda ut det hela. (Kan ta lite tid ibland). Mer än en gång har jag blivit glatt överaskad när jag hittat något jag glömt att jag hade.

Nu låter det som värsta lagret här hemma, så är det inte. Men jag har en tendens att då och då få ett ryck och sortera och rensa ut kläder, slänga papper, tidningar mm men ofta kommer inte kassarna med de utrensade och ratade sakerna längre än till hallen eller möjligtvis garaget där de står ända tills någon vänlig själ (oftast min pappa) förbarmar sig över de stackars kassarna och kör iväg dem till tex Erikshjälpen, återvinningscentralen osv.

Åter till städningen så finns det ju roligare saker man kan göra men nån gång då och då måste man ju ta fram dammsugaren och köra några varv med den och även lufta dammtrasan då och då. Och faktiskt är det ju så att håller man iordning och städar regelbundet så blir det både lättare, smidigare och framförallt så går det snabbare. Sen att det känns otacksamt att städa ibland därför att det snart måste göras om igen, ja, det är en annan sak.

Läste på text-tv igår några tips för att hålla inbrottstjuvar borta innan man åker iväg på semester. Några av tipsen var tex att man skulle ha disk framme på diskbänken, be grannen ta in ens post, ha timer på lampor och radio samt inte städa innan man åker iväg. Det sista tog jag fasta på, det är väl en utmärkt "ursäkt" att komma med om/när man inte hunnit städa?? "Jag förebygger inbrott, därför har jag inte städat så noga för om det är lite rörigt och lite "lagom" städat då tror tjuvarna att någon är hemma, det har jag läst på TV så dé så".

Egentligen vill jag väl ha det välstädat, iordning och snyggt och fint jämt, men med fyra barn, två katter, minskad energi och ensamstående så är det för mig en ekvation som inte går ihop. Så istället satsar jag på "lagom" städat och sätter mig hellre ner och spelar ett spel med barnen eller gör något annat med dem. Tiden går så fort, städa har jag all tid i världen att göra sen när de är vuxna och flyttat hemifrån. Jag vill att barnen ska minnas en mamma som gjorde saker med dem hellre än en mamma som jämt städade och alltid sa "senare vännen, mamma har inte tid nu".

Mjau, mjau, vakna NU.....jag vill ha mat.....

Bra självkänsla??.....

...ja, det är väl inte alltid man har det kanske? Ofta när man tittar sig i spegeln så tycks man bara se alla skavanker man själv tycker att man har. Man ser sina extrakilon som man försöker bli av med, påsarna under ögonen som man retar sig på, de förargliga celluliterna som verkar ha ockuperat låren och den lilla begynnande rynkan som har mage att visa sig i ögonvrån.

Tänk om man istället tänkte på allt det som man upplevt på vägen till att bli den person som man är idag? Det kanske inte alltid är positiva saker, utan även negativa saker, men det kanske i ännu högre grad formar en till den person som man utvecklas till? Tänk på en gammal människa med rynkor, varför är rynkor något som ses som fult? Tänk istället på rynkorna som en karta, en karta över vad en person har upplevt i sitt liv. Bakom varje liten rynka, varje liten fin linje finns händelser, upplevelser, dagar, månader, ja år som vittnar om en persons liv. Glädje, sorg, kärlek, ensamhet, ja, ett helt liv ligger i dessa rynkor. Varje liten rynka flätas samman med varandra och till slut blir kartan över en persons liv komplett. Jag tycker därför att en gammal människas ansikte är vackert och intressant att studera. Tänk bara vad mycket som kan berättas därifrån.....

"Skönheten sitter i betraktarens ögon" och "det är insidan som räknas" låter kanske som klichéer, men är det verkligen det? egentligen? Jag tycker inte det. Jag tycker orden stämmer. En jättesnygg person kan visa sig vara dryg och elak och blir därför "ful" i ens ögon, medan en mer alldaglig person kan visa sig ha en jättefin personlighet och blir därför "vacker" i ens ögon. (Tvärtom också naturligtvis). Ofta har inte andra samma bild av en som man själv har. Något som man själv kanske inte gillar i sitt yttre kanske någon annan avundas. Om andra accepterar en med ens "fel och brister", varför gör man då inte det själv?

Det kan ta tid att lära sig acceptera att man inte ser ut som Cindy Crawford eller någon annan supermodell, men hey - tänk, de har också komplex för hur de ser ut. Det hjälper alltså inte ens att vara en sk foto- eller- supermodell, man är ändå inte nöjd med hur man ser ut!! Därför är det lika bra att acceptera att jag är jag, och jag är unik. Inte någonstans i hela världen finns det någon mer som jag- eller du. Alla är vi unika och alla är vi "snygga", på vårt eget sätt. Är det lätt att leva upp till detta "positiva tänkande"? nä då, inte alltid, men man kan ju alltid försöka. Om inte annat så får vi göra som på bilden ovan (längst upp), "visualisera" fram att vi är totally faboulus.....för det är vi ju.....

Tvättmaskinsmonstret...

..eller rättare sagt strumpmonstret, ja, det måste bo i min tvättmaskin. Det går nästan inte en gång som jag tvättar utan att det fattas nån strumpa. Vet inte hur många svarta ensamma strumpor som bara ligger och väntar på sin andra hälft. Långa, korta, med bred mudd, med smal mudd, med Musse Pigg på, med Homer Simpson på + diverse andra olika mönster på i olika svarta nyanser, men inga likadana som passar ihop.

För att inte tala om alla andra strumpor i olika färger och mönster. Förstår nästan varför Pippi Långstrump hade olika strumpor. Hon måste också haft besök av monstret som äter strumpor. Man kanske skulle forska på vart alla strumpor som "försvinner" i tvättmaskiner egentligen tar vägen?? Lyckades man klura ut det så vore det väl nästan värt ett nobelpris, eller hur? Frågan är bara vilken kategori det skulle hamna under? Kanske ekonomi eftersom människor skulle spara en massa pengar på att slippa köpa nya strumpor hela tiden? Och tänk vilken tid man skulle spara om man slapp springa runt på morgonen och leta efter ett par strumpor som passar ihop. För att inte tala om stressen man skulle slippa.

Ja, tills detta mysteriet är löst så får man väl antingen gå med omaka strumpor eller köpa nya titt som tätt. Tacka vet jag sommaren då man inte behöver strumpor. Då svälter väl det stackars tvättmaskinsstrumpmonstret.....