En dikt som min son skrev på svenskalektionen idag. De skulle skriva om en känsla, sorg tex. Han skrev dessa ord med min och hans pappas skilsmässa i tankarna och hur han upplevde att jag kände det då, sviken och sårad som jag var av min mans svek, men med en "hon" istället för min "han".
"Ena dan svävar jag på moln i natthimlen
men andra dan slits mitt hjärta itu
av min stora kärlek som krossade mitt hjärta.
Mitt hjärta fylldes med sorg,
allt blev meningslöst,
livet är inte värt att leva.
Tiden går, jag är fortfarande förkrossad,
försöker ringa, hon svarar inte.
Tiden går, dagarna går, månaderna går
inte ett ljud av henne- åren går,
jag har kommit över henne.
Jag träffade en ny, hon hette Marianne,
jag var kär.
Jag fylldes av samma glädje som förstördes för så länge sen.
Se upp med vem ni älskar
så den inte krossar ert hjärta såsom min krossade mitt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar