Idag har det varit underbart väder, sol och varmt. Lika underbart väder var det idag för sju år sedan. Hur kan jag komma ihåg det? Jo, därför att min mamma dog idag för sju år sedan. Det var en vacker majdag, soligt och varmt och vitsipporna blommade för fullt ute och mamma somnade stilla in hemma, 100 dagar efter det att hon fått sin cancerdiagnos. Tänk vad snabbt livet kan förändras.
Jag saknar henne ofta och önskar verkligen att mina barn fått haft mer tid med sin mormor. Många gånger kan jag tänka att det skulle mamma tyckt om, bara för att komma på att hon inte finns längre.
Kommer ihåg när hon precis hade somnat in och då jag satt bredvid henne och såg på henne hur jag tänkte att, hon är ju så nära, jag kan röra vid henne, men ändå är hon så långt borta. Vilken hemsk känsla det var. Samtidigt så hade mamma så ont och var så sjuk och jag hade inte velat att hon skulle ligga och lida. Nu vet jag att hon inte lider mer och att hon har det bra.
Och jag tror också att jag kommer att få möjlighet att få träffa henne en dag igen eftersom jag tror på en uppståndelse. Det ger mig tröst många gånger och det ger livet en mening, att detta livet inte är allt vi kan vänta oss utan att det finns något bättre som väntar på oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar