Snart sista augusti och sommaren börjar gå mot sitt slut- eller slut och slut- den hann ju knappt börja i år känns det som. Det känns att det börjar bli höst i luften, det är kyligt och kallt på mornarna och inte samma goa värme på dagarna. Snart får barnen börja ha vantar på sig på morgonen när de cyklar till skolan.

Nu när det inte blev någon fin sommar får vi väl istället hoppas på en fin höst. Gärna sol och inte så mycket regn. Vi här i kalla Norden behöver "tanka" sol inför den långa, kalla och mörka vintern.

Men, håll ut- om "bara" 4 månader så vänder det igen och går mot ljusare tider och om ca 8 månader börjar det våras igen. Tills dess får man tända ljus och mysa inomhus och se fram emot en ny vår och sommar. Och hoppas det blir en fin vinter med snö och många vackra, soliga dagar under tiden.

Rödhaken utanför mitt köksfönster....

Häromdagen såg jag en liten rödhake utanför mitt köksfönster.

Den var så fin med sin röda lilla hakklapp på bröstet.

Kom att tänka på när jag var liten och en liten barnbok som jag tyckte mycket om och som handlade om en liten rödhake.

Rödhaken utanför mitt köksfönster var inte kvar så länge men nog hann den glädja i alla fall mig en liten stund denna vackra fågel...

Döskallar vs Änglar

Som mamma till 4 barn så blir det en del springande i klädaffärer och kollande i klädkataloger mm inför säsongens klädinköp.

En sak som förvånat/förvånar mig ända sen äldsta barnet var litet är om man jämför pojkars respektive flickors kläder och att det är sån skillnad.

På pojkars kläder ska det ända från det att de är små vara döskallar, olika superhjältar mm medan det på flickors kläder ska vara små söta nallar, hästar och änglar bla. Och gärna med mycket rysch och glitter. Mörka kläder till killarna (utom då de är bebisar- då finns ljusblått att välja på) och ljusa till tjejerna.

Vem säger att inte killar gillar nallar och tjejer superhjältar??

Men den sista tiden har nåt hänt.

Nu är det döskallar på allt möjligt, det har blivit en riktig trend med döskallar överallt, för både killar och tjejer- stora som små.

Från bebisplagg till handdukar, skor, servetter - ja, allt.

Jag dömer inte nån men jag fattar inte riktigt hur man kan vilja klä sin lilla bebis i plagg med döskallar på?? Fattar egentligen inte hur man kan vilja ha döskallar på nåt överhuvudtaget. Tycker det är lite abnormt. Vad är det söta och gulliga i en döskalle??

Men det är väl "coolt" och "tufft". Men bebisar behöver inte vara coola och tuffa- den tiden kommer till slut ändå. Men alla får ha sin åsikt, och det här är min. Och jag föredrar nallar.....

"Foppatofflor"

Ingen har väl kunnat undgå att se dem i sommar och många är säkert åsikterna om dessa "fulsnygga" plasttofflor som blivit så populära och som finns överallt.

De har verkligen överbryggat generationsklyftan som inget annat, såväl ung som gammal bär dem och de finns att tillgå i alla möjliga färger.

Många bär nog de sk kopiorna, de "riktiga" eller originalen om ni så vill kostar skjortan. Men kopiorna kostar bara mellan ca 100-200 kr. Och visst duger de lika bra!

Sköna är de i alla fall- mina plasttofflor, för visst har jag också fallit för dem. Ett par röda och ett par vita äger jag. Och mina två yngsta har också sprungit runt i dessa tofflor i sommar.

Nu när hösten och vintern står på tur, undrar om det finns några "foppastövlar"? Ser liksom inte fram emot att klämma in mina stackars fötter i ett par trånga, obekväma stövlar när de haft det så skönt och luftigt i sommar.

Undra om de är lika poppis nästa sommar? Får hoppas det för alla oss foppatoffler fans skull......

Öland

Var för ett par veckor sedan på Öland med mina två tonåringar och min pappa i ett par dar. Har inte vad jag vet varit på Öland förut, jag var i så fall så liten så jag inte kommer ihåg det.

Det var jättehärligt, bra väder och vi såg och upplevde mycket.

Åkte över hela Öland, från söder till norr (och lite till nästan).

Körde vilse en kväll när vi åkte från Byrums raukar och skulle hem till logiet i Sandbergen, men det är ju en del av charmen.

Och vi träffade dessutom ett par trevliga ölänningar som vi inte skulle träffat annars som visade oss rätt, så hem kom vi till slut, trötta men glada.

Upplevde allt från Ottenby med Långe Jan, Kungsstenarna, Eketorp, Alvaret, Mörbylånga, Karlevistenen, Gråborg i söder till Solliden, Borgholms slott, Ismanstorp, Sandviks kvarn, Neptuni åkrar, Byrums raukar, Trollskogen och Långe Erik i norr. Plus en hel del andra gravsättningar och runstenar som jag inte kommer ihåg namnet på.

Vilken fantastisk natur på denna ö i vårt avlånga land. Från Alvaret med sin karga natur med öppet landskap så långt ögat ser till trollskogen uppe i norr med sin fantastiska skog som är sådär lite lagom mystisk och spännande.

Är också väldigt fascinerad av alla fornborgar och fornlämningar som finns i en mångfald på Öland och som vi såg några av. Eketorp var spännande att se med ett rekonstruerat och uppbygggt samhälle från länge sedan. Gråborg var vackert och Ismanstorp var otroligt.

Skulle kunna gå omkring där länge och fundera på och fantisera om hur de människor som levde och verkade där för länge sedan hade det. Vad levde dom för liv, vad drömde dom om och hur såg det ut där då? Borgholms slott var också väldigt intressant att se. Tänk bara att bygga dessa stora slott förr i tiden, hur bar de sig åt?

Har tagit många kort som ska bli kul att se på i vinter och tänka tillbaka på ett par trevliga dagar i somras. Och Öland vill jag definitivt åka tillbaka till fler gånger.

Kvinnor kan.....

Var igår ute och oljade in min altan. Kom då att tänka på en sak som irriterar mig lite.

Efter att min man lämnade mig för ett par år sen så bor jag och barnen kvar i vårt hus. Men tydligen ska folk ha åsikter om allt och inget och i synnerhet om det som inte angår dem. Komma med goda råd när man inte bett om det och sina personliga synpunkter. Missförstå min inte nu. Jag uppskattar goda råd och tar gärna emot råd- men när jag själv bett om det.

Det jag irriterar mig på är folk som sitter mitt framför en (som om man inte fanns där) och säger att "om jag blev ensam så skulle inte jag bo kvar i huset, då skulle jag flytta till en lägenhet direkt".

Ok, om det är vad de skulle göra så ok för dem, men nu har jag valt att bo kvar i mitt hus och vill bli respekterad för det. Jag kommer inte med synpunkter på andras boende, det är deras val hur de väljer att bo.

Det andra har synpunkter på är nog mest hur jag som ensamstående kvinna ska kunna ta hand om huset. Jag undrar om det är samma undran om det gäller en ensamstående man??

Visst, jag kan inte allt om hur man tar hand om ett hus, men en del kan jag och gör också.

Det jag är osäker på frågar jag släkt och vänner om hjälp med och resten som varken jag eller vänner kan gör jag som många andra husägare gör- anlitar proffessionell hjälp med.

Och faktiskt så har det hänt mer med huset och trädgården sen jag blev ensam- så nog kan kvinnor.....-