måndag 22 september 2008

Höstdagjämning...



Höstdagjämningen är ett av de två dygn då dag och natt är lika långa över hela världen


Redan efter sommarsolståndet blir dagarna kortare på norra halvklotet.


Efter höstdagjämningen blir dagarna på norra halvklotet kortare än nätterna.


Höstdagjämningen infaller runt 20 mars på södra halvklotet och runt 22 september på norra halvklotet.


Vid skottår förskjuts tidpunkten ett dygn.


Källa: Wikipedia






söndag 21 september 2008

torsdag 18 september 2008

Drunknar i tvätt...





Nån mer som känner sig såhär när man står framför sin tvättkorg??? Ibland tror jag att tvätten förökar sig därinne på nåt märkligt sätt...

Hello...



Oh boy, nu var det ett tag sen jag var inne och skrev här sist. Blir så ibland. Vart lite trött och så ett tag nu.

Vad har då hänt sen sist? Jo, äldsta sonen har fyllt 16 år och har börjat gymnasiet, Estet Bild läser han och det tror jag kommer att passa honom bra, han är jätteduktig på att rita och teckna fast han inte alltid tror det själv.

Näst äldste grabben har börjat i nian och har fullt upp där med läxor och funderingar på vad han ska söka in till för program till gymnasiet. Just nu lutar det åt att han vill bli snickare men han har väl inte bestämt sig helt än. Han har även funderat på arkeolog eller arkitekt. Han skulle nog gärna vilja utbilda sig vidare efter gymnasiet men det är inte så lockande att dra på sig en massa studieskulder tycker han. Inte lätt att råda alla gånger men jag tror nog att snickare skulle passa honom, han gillar att jobba med händerna och bygga och komma på olika lösningar + att han inte är rädd för att hugga i eller bli smutsig. Han skulle inte passa att sitta på kontor, det skulle bli för tråkigt för honom tror jag.


Sen är det ju klart skönt att slippa en massa studieskulder också tycker jag, men det slutgiltiga beslutet får ju bli hans givetvis.

Och de två yngsta går nu i femman och tvåan, inte lika mycket allvar som för de två äldsta än men ändå viktigt att hänga med och inte halka efter. Och dom är jätteduktiga båda två på att komma ihåg och sköta sina läxor fast de inte är så gamla än.

Sen har också min yngsta grabb på 11 år sen några månader tillbaka bott hos mig hela tiden och kommer också att göra det hädanefter. Så nu bor alla tre grabbarna här hela tiden och det är bara lillstumpan som bor varannan vecka hos sin pappa nu. Ja, yngsta sonen har sagt att han vill bo hos mig hela tiden ända sen min fd man lämnade mig och då var sonen sju år- nu är han elva och äntligen lyssnar pappan på honom. Inte lätt att vara ett skilsmässobarn inte.

Ja, så jag tycker jag har fullt upp att finnas för och stötta barnen just nu. Man känner sig lite splittrad ibland när man ska finnas för fyra stycken på en gång samtidigt som man är ensam om ansvaret men samtidigt så får man ju känna att man lever också och barnen håller en igång.

Nu ska jag värma mig med en kopp te, tycker att det börjar bli kallt ute och inne med för den delen. Vi hörs...







söndag 17 augusti 2008

Medelåldersprocess...



Kollade lite på Oprah Winfrey på tv en dag, det var ett program som handlade om medelåldern tror jag. Såg inte så mycket av det, men av det lilla som jag såg så var det ett uttryck de använde som jag fastnade för. Det var:

"Säg inte medelålderskris
utan säg istället
medelåldersprocess"

Det tyckte jag om. Varför ska det vara en kris att komma in i medelåldern? Att bli äldre? Nä, att bli medelålders är mer en process då tycker jag, precis som allt annat i livet. Hela livet är en process framåt, man utvecklas framåt- även när man blir medelålders- eller kanske i synnerhet då. De säger ju att 40 är det nya 30 och 30 det nya 20 osv. Snart är man barn på nytt. Kanske kommer in i puberteten på nytt då? Nä, räcker med tre grabbar som antingen är eller snart ska komma in i puberteten + lilltjejen om några år. Och jag ska inte få någon medelålderskris nästa år då jag blir 40 utan jag genomgår en medelåldersprocess så dé´så...




Home...

Västerås by night

Nu är jag här igen. Har varit uppe i Västerås och hälsat på syrran och hennes familj i deras nya hem dit dom flyttade i juni/juli. Kändes konstigt, vi som bott grannar i åtta år, nu är det fyrtio mil till henne och det tar ca fyra timmar att komma dit. Inte precis som att gå och knacka på dörren som man är van vid att kunna göra precis.

Det var kul att komma dit och vi hade roligt när vi var där jag och två av mina pojkar. Det känns bra att veta hur det ser ut hos den person man pratar med i telefon tycker jag, speciellt när det är så nära som ens syskon. Men det kändes lite konstigt att komma hem igen, lite tomt liksom. Har inte vant mig vid att det är nya grannar intill mig som man inte alls känner. Är van att se syrran och hennes familj där. Hoppas bara att de ska trivas i sin nya stad och i sitt nya hem och att det kommer att fungera bra för dem där, för allihopa i familjen.

Åkte tåg dit och hem, ditresan gick jättebra men hemresan var inte kul. Åkte X2000 från Norrköping till småland och det var inte kul. Blev åksjuk och illamående nästan genast när vi började åka och jag mådde pyton. Så pyton att jag spydde på sista tåget hem. Fy- hellre tre timmat med InterRail än en timma med X2000 säger jag bara. Nåja, nu är jag hemma i vardagen igen och snart börjar skolan och sommaren börjar att lida mot sitt slut. Allt börjar så sakta återgå till det normala igen med rutiner och bestämda tider.

Imorgon börjar äldsta sonen gymnasiet, spännande tycker nog både han och jag (kanske mest jag). Och på onsdag börjar näst äldsta grabben nian och det blir också spännande- han ska ju välja inriktning på gymnasiet i höst och skicka in ansökan i december. De yngsta börjar femman och tvåan nu, så det kommer nog att bli en tuff, stressig, innehållsrik, kul och lite kaotisk höst här hos mig tror jag- ungefär som vanligt alltså...