Den 29 april för 11 år sedan födde jag en liten kille. Nåja, liten och liten, 4300 gr vägde han, min yngsta son. Jag tror han föddes med ett leende på läpparna, ett leende som följt med honom under uppväxten. Han var (nästan) alltid glad när han var en liten bebis. Nöjd med tillvaron. Och lika glad är han idag. En liten/stor kille med ett stort hjärta, en kramgo kille som bla tycker om att baka, spela spel, pyssla, mamma, morfar och att vara med sin bästa kompis. Min lilla/stora grabb som jag är jätteglad att få kalla min son. Många är de små lappar eller teckningar som jag fått/får av honom där han skriver att han älskar mig, hans mamma. Dessa lappar och dessa ord betyder mer än alla fina blommor och presenter som finns i hela världen. Jag älskar dig min pojk, min solstråle och min lilla glädjespridare.
